Ny följetvång! Nu ska vi i några nummer få se hur Bostic och Fru Agneta sålde villan i storstan och sedan byggde en stor maskinhall på Varaschlätta för pengarna. Stort garage med telfer och tvåpelarlyft. Plats för tidningsarkivet, kontor, kök och mycket annat. I svart och guld för att hedra motorbyggarlegenden Smokey Yunick.
TEXT & FOTO: ANDERS ”BOSTIC” ENVALL
Många har frågat mig hur jag lyckades övertala min Fru Agneta att gå med på ett vansinnigt maskinhallsbygge som detta?
Men, det var ju hennes idé!
Det var för flera år sedan, innan Kinaviruset och padelboomen, innan Bidens sluddrande och Putins anfall, innan energikrisen och inflationen.
Världen såg hyfsat normal ut men i nedgång. Vi förutsåg faktiskt delar av den oroliga värld vi har nu, så Fru Agneta ville att vi skulle sälja villan i Göteborg medan de ohyggliga huspriserna var i topp och innan räntorna började stiga, sedan säga adjöss till banklånen! Njuta av att vara fria mångmiljonärer en kort stund vilket tyvärr kändes helt vanligt, (ja förutom en fläskig vistelse på femstjärniga Dorsia Hotel i Göteborg) och slutligen flytta ut på landet. Och jag skulle få en hot rod, mitt krav.
INDUSTRIROMANTIK
Vi har sedan 2014 ett 1800-talstorp i Essunga som vi renoverade och besökte på ledig tid. Det är landet. Drygt en timme norr om Göteborg. Nära Nossebro i jänkebilsland.
– Vi bygger en ny, stor maskinhall där, tyckte Fru Agneta. Med allt!
Vi ville inte ha en ny villa. Nu ville vi ha större ytor och rum än tidigare, och det får man i en maskinhall. Därför var vi öppna för industriromantik.
Järnbalkar i taket? Jadå!
Betonggolv? Absolut!
Plåtväggar och tak? Gärna!
Vi började skissa med papper och penna först, sedan kom måtten i Photoshop som jag är van vid och slutligen var jag tvungen att lära mig 3D-programmet SketchUp som är gratis på nätet, och då kunde vi verkligen se ur olika vinklar hur allt skulle bli. Lärorikt. Kul.
EXTRA VÄRDEFUL
Vi har sju hektar med några ängar och lite skog. Vi visste att man inte fick bygga hur som helst på möjlig åkermark i Sverige, så läget för maskinhallen var givet, där slybjörken växte. Så det gällde att locka hit tjocka släkten för att röja. Det tog vi i flera omgångar, för vi fick göra många brasor för att bli av med allt det avverkade.
Efter detta skulle gamla trädstubbar och rötter bort, och sedan all jord.
– Bara sanden ska vara kvar, förk
