När man ändrar och bygger om en bil så går det inte som man tänkt sig alla gånger, och den här gången blev det mer lurigt än vanligt i samband med mitt A-Ford Tudor-bygge.
TEXT & FOTO: LARS BRANDOW
Då utvecklingen gått framåt vad gäller säten i bilar sedan 1930, tänkte jag att ett par nya stolar skulle sitta fint. Anledningen är att man kan justera i längd- och höjdled på de lite nyare.
Så det bar av till Delplocken i Örebro för att inköpa moderniteter med fällbara ryggstöd från en Peugeot 207CC plåtcab. Detta då A-Forden har baksäte vilket man vill kunna komma in i och ut ur smidigt.
Dessa skinnklädda stolar var svarta, fällbara samt höj- och sänkbara. Men sen kom coronan, om någon kommer ihåg den, och livet lades på is.
BREDA SÄTEN
Ett par år senare var det dags att titta på stolarna. Nu visade det sig att de var för breda så det skulle inte gå att ta sig in och ut från baksätet eller justera lägena på stolarna.
Delplocken i Örebro hade stängt. Jag hade emellertid turen att Henrik vid ett besök i Hedemora kunde plocka med sig ett par VW Luposäten från Delplocken där. Även dessa blev stående ett tag, och gissa vad jag upptäckte när jag skaffat gejdrar för längdjusteringen och skulle prova dem?
De sätena var för breda de också – om man ville kunna justera höjd och ha plats för bälte mellan sätena. Som tur var nämnde en bekant att hans farsa hade ett par original A-Ford-säten, och de borde väl passa om något.
MONTERINGSPROBLEM
De passade, men original är de monterade på ett par pinnar i framkant, men då mänskligheten växt lite sedan 1930 så sitter de långt framför mig. Och då jag inte skulle ha originalsäten hade jag kapat pinnarna och sedan förlagt eller kastat dem!
I USA har de tagit fram böjda pinnar som flyttar tillbaka sätet cirka fem centimeter, men de var lite dyra så det blev att tillverka egna fästen (se bilder).
FRAMGÅNG ELLER BAKSÄTET
Baksäte hade jag inget men då jag breddat hjulhusen inåt sex centimeter kunde jag glömma sätet från Peugeoten. Däremot kunde VW Lupo-sätet klämmas in där bak, får kanske kapa lite på bredden när jag klär om det i framtiden.
Som ni ser är en bilbyggares resa sällan rak, och man få ta motgångarna med framgångarna och aldrig ge upp, bara sura lite och ta nya tag. Trägen vinner.
