Svein Bye från Kongsberg i Norge köpte sin första amerikanska bil 1980. Det var en Plymouth 340 ’Cuda -71. Han hade den i åtta år innan han sålde den. I nästan 30 år tänkte han: ”Varför gjorde jag det”? Då köpte han tillbaka bilen. Det är lätt att förstå varför.
TEXT & FOTO: RONNIE KRABBERØD
PLYMOUTH ’CUDA -71
Plymouth ’Cuda är nog en av muskelbilepokens – alltså den första som avslutades 1971 – mest eftertraktade modeller. ’Cuda kom sent, som en nästan dold option 1969, även om ursprungsversionen Barracuda faktiskt var USA:s första ”ponycar, med premiär ett par veckor före Ford Mustang i april 1964.
Men denna ”fula ankunge”, en Plymouth Valiant med en alltför stor bakruta, blev ingen succé. Medan Mustang nästan rundade miljonen efter två år, nådde Barracuda knappt 100.000 exemplar och så fortsatte det.
BEGRÄNSAD UPPLAGA
Plymouth gjorde roliga, nästan Ed ”Big Daddy” Roth-inspirerade annonser av sin nya ’Cuda-option på generation två, men den sålde ändå inte i mer än 568 exemplar med 340-motor, 378 med 383:a och 340 stycken med 440-maskin.
År 1970 kom tredje Barracudagenerationen, och även om försäljningssiffrorna kröp upp lite första året, så stupade det 1971 till bara något över 16.000 sålda bilar för alla modeller – och det var många.
Toppmodellen ’Cuda stod för ungefär 6.000 exemplar varav 1.141 var täckta utgåvor med kombinationen 340-motor och fyrväxlad manuell låda.
– När jag köpte bilen var den i norska ögon nästan ny. Det var en norsk fiskare som hittade den på Newfoundland 1972. Han var ihop med en kanadensisk dam, och när hon flyttade till Norge 1974 tog de med ’Cudan i flyttlasset, säger Svein Bye som alltid har varit Mopar-entusiast.
Han har i dag även en Dodge Hemi Dart. Nej, inte en av de 80 som Hurst byggde för racing 1968, utan en egenbyggd klon som Svein kör både på strippen och på gatan.
SÅLDE ORIGINALMOTORN
Trots detta exklusiva bilinnehav har tankarna alltid gått till ’Cudan han ägde på 80-talet.
–Jag hade den original i två år, men på den tiden var en 340-motor bara lite större än en trött 318, och sådana talade man knappt om. Jag ville ha en 440! Så originalmotorn såldes – vem tänkte på matching number då? Jag fick tag på en 440 och en 727-automat. Dessutom en shaker hood ett par år senare. Då var jag nöjd, säger Svein.
1988 var äventyret över. ’Cudan såldes till Jan Egil Stubberud, en annan
