Han går i cowboyboots för jämnan, har en sekund från tanke till handling, älskar sina hot rods, har rejäl munsvada, är bästa kompis med John D’Agostino och är fortfarande nykär i sin Maria Isabelle efter att ha varit ihop i 24 år. Häng med när Bilsport Classic besöker Jimmy Engstedt i Fjugesta!
TEXT: CONNY LINDH FOTO: CONNY OCH KARIN LINDH, ANNELI HELLGREN
Som för så många andra var det kört när 12-åringen Jimmy Engstedt såg filmen ”Sista natten med gänget” på en biograf i Kumla 1973. Där och då bestämde han sig för att bli lika tuff som John Milner i den gula 32:an och bli en hot rodder av sådan rang att normala människor bara vågar drömma om det.
Redan som 15-åring inhandlades det första objektet i form av en Ford Cabriolet från 1937 som sprängdes i bitar hemma hos morsan och farsan. Entusiasmen var stor men det saknades ju så klart både svets och kunskap. När en tyvärr numera avliden profil dök upp och ville köpa delarna såldes de med bra förtjänst till mamma och pappas stora glädje.
Därefter var det några projekt som nästan blev färdiga, bland annat en Ford Sport Coupe -29. Den första Ford 32:an dök upp i garaget 1986.
VARIERANDE LIV
Så fort skolan avverkats började Jimmy arbeta, framför allt med tunga och stora saker, både i entreprenadsvängen och i den tunga industrin. På 1980-talet var det den bästa skolan man kunde få och allteftersom tiden gick blev han så klart en fullblodsmekaniker som inte räddes någonting.
Efter flera års utlandsvistelser i både USA och Tyskland var det strax innan millennieskiftet dags att ta tag i livet och ha en fast punkt att rota sig på.
Det kom att bli familjegården utanför Fjugesta som han haft sedan sent 80-tal. Stället blev navet i tillvaron och där byggdes också den första delen av hans numera jättestora hot rod-lada som blivit snudd på rikskänd.
GLASFIBER OCH BIG BLOCK
För typ 20 år sedan inhandlades en av Göran Pihls tidiga racebyggen, en gul 32-liknande skapelse med engelsk glasfiberkaross, full störtbur och en 600-hästars Cheva big block. Forden fick lite ändringar och lackerades blå.
Denna bil kom sedan att få vara med om mycket, det kördes isracing på vintern, stubbrace när tillfälle gavs och man testade flygande kilometern och kom över 250 km/tim i ösregn.
För att göra det hela ännu galnare kördes bilen för egen maskin till Mantorp
