VINTERVÄGLAG INNEBÄR långt ifrån enbart skottade och saltade, släta asfaltsvägar utan tyvärr även (och det är egentligen den största delen av Sveriges vägnät) en hel del grusvägar och självklart även asfaltsvägar utan salt som är skumpiga, snötäckta, halkiga och alldeles livsfarliga i fel bil. Då inställer sig frågan: Vad är det som krävs av en vinterbil? En grundförutsättning är en säker och direkt styrning som ger föraren exakt feedback om väglaget. Riktningsstabilitet känns ju nästan självklart precis som ett väldesignat chassi som inte bryter ihop för minsta gupp på vägen. Visserligen finns det inga dåliga nya bilar längre, men trots allt finns det påtagliga skillnader mellan de olika fabrikaten.
I år är det bara en enda bilmodell som har lyckats att få högsta betyg här: Volvo V60. Självklart vet svenskarna hur man ska bygga en vinterbil och med V60 har man lyckats utomordentligt bra. Den storsäljande herrgårdsvagnen kör lugnt och säkert rakt fram och följer rattutslaget exakt utan att vara överkänslig för vägens beskaffenhet. Dessutom är kupén tyst även på riktigt dåliga underlag. På torra vägar kan man visserligen kritisera bilen för att styrningen är en aning trög och mycket centrumsfixerad, men på vinterväglag med mjukare däck är just detta beteende bäst!
Alla kan inte vara nummer ett, men det finns bilar som är ytterst nära. Näst bäst i vår test är deltagarna från Audi, Ford, Kia, Lexus och Mercedes. Audins styrka ligger i den känsliga och följsamma styrningen som passar bilen som handen i handsken. Det något sportiga chassit fungerar fantastiskt bra på slät asfalt men får dessvärre en del problem på packad snö. Tråkigt nog låter det dessutom en hel del från däcken.
Även Forden känns sportig om än inte i samma utsträckning som Audin. Styrningen kräver ett fastare handlag än i konkurrenten från Ingolstadt men det försämrar knappast bilens fantastiska känsla på halkiga vägar. Den ligger otroligt stabilt på vägen, men en del däckbuller drar ned betyget. Detsamma gäller automatlådan som växlar lite väl ”sportigt” (läs ryckigt) och som gärna växlar i onödan.
Kia har kontinuerligt utvecklat sina bilar och det känns. Ceeds styrning är bilvärldens toppskikt hack i häl när det gäller riktningsstabilitet, servostöd och feedback. Bilens fjädring är mjuk nog för att man ska klara sig även på de värsta vägarna med nerverna i behåll. Däckbullret är alltjämt närvarande men inte så pass högt att man uppfattar
