JANNE OCH MARTINA TÖRNQVIST
I denna andra del om den historiska tekniken nålbindning fokuserar vi på raka stycken och hur man använder sin egen tumme som mall. Men även hur man vänder, byter färg, gör mönstereffekter samt nålbinder och skarvar med tråd av annat material än ull.
Stygnet den här gången kallas ofta för Mammenstygnet och är en tätare variant på det så kallade Oslostygnet vi visade i seriens första del i Åter 3/23. Grunduppläggningen är densamma, men genom att låta stygnet sträcka sig över fem öglor istället för fyra blir Oslostygnet till Mammenstygnet. Äldsta kända fynden är koptiska ullsockor i flera färger från 300-talet, men tekniken har fått sitt namn från ett fynd med nålbindning i guldtråd från Mammen, Danmark. Fyndet består av ett praktfullt band daterat till 900-talet.
Man behöver inte ha läst tidigare artikel för att lära sig nålbinda från instruktionerna nedan, artiklarna är fristående och visar olika tekniker och metoder. Det finns stora möjligheter att hitta det sätt som passar en själv bäst, för i nålbinding finns det inga rätt eller fel. Här inleder vi med att titta närmare på nålbindning i andra tekniker än ull.
Fynd av nålbindning i olika sorters växtfibrer finns redan från stenåldern, och man kan genom historien och över världen finna nålbindning i så skilda material som linbast, getragg, tagel, metall, siden, bomull, lin, kaninpäls och hampa. Andra material ger nya möjligheter och här får försvarets seamingsnöre bli till en lagom rivig tvättlapp. Du kommer att använda din egen tumme som mall, det betyder att man enkelt gör jämna, fina maskor men också att allas maskor blir olika stora beroende på tummens storlek. Därför anges alla mått i centimeter, inte i antal maskor.
Om man av olika skäl har problem att nålbinda runt tummen hänvisar vi till artikelseriens första del i Åter 3/23.
Nålbind en tvättlapp
