– ett kvarstannarbrev från en aspirerande småbrukare i Borås
KAJSA ZANDER PERSSON
Ett utflyttarbrev, fast vi bor kvar. Om vad det innebär att göra slut med staden, när man fortfarande bor i den. Om hur vi skapat en självhushållande livsstil, när vi bor i en hyrestvåa i stan, utan att äga en enda kvadratmeter mark och med begränsat antal kvadratmeter att verka på.
Vi bor i centrala Borås. I en hyreslägenhet på andra våningen i ett flerfamiljshus. Kajsa (som skriver), Karl-Axel, en tax och en bebis på väg. Vi har båda alltid haft en stark drift att vara våra egna i någon utsträckning. Genom egenföretagande, mindre förvärvsarbete och intressen som rör självhushållning. Omfattningen av våra försök att hålla oss delvis utanför ekorrhjul och system har varierat i omfattning över åren. Vissa saker kommer vi aldrig ifrån helt, som beroendet av vården när en av oss lever med kronisk hjärtsjukdom och medicinerar mot den. Sedan behöver vi pengar för att i affären köpa det vi själva inte kan odla eller byta oss till. Och kanske måste inte målet vara att helt stå utanför det system som vi ser så många brister med. Utan snarare se på det som möjligheter att vara med och skapa en bättre värld av de delar som vi faktiskt kan påverka själva.
Varför bor vi kvar?
Varför bor vi kvar? Den frågan har kanske inte så mycket vi själva, som andra utomstående, ställt oss många gånger. När de sett oss springa mellan grannarna på vår gata med skottkärran full med löv (mer om det sedan). Eller när vi stuvade in en enorm honungsslunga i garaget. När vi klippte sniglar mitt i natten hela semestern. Man kan rakt av konstatera att vi sällan åtnjuter de fördelar som många andra finner med att ha stadskärnan på promenadavstånd. Du ser oss sällan på uteserveringar sippandes rosé, vi nöjesshoppar aldrig nytt och vi har inte gått på bio på flera år.
Men det svarar ju inte på frågan om varför vi bott kvar. Och det finns ju anledningar värda att nämna. Det är nära till våra jobb (deltiden vi spenderar på arbetsplatsen) så vi slipper pendla med bil. Vi kan storhandla med lådcykeln och det finns akutvård på fem minuters avstånd. Det finns ett fantastiskt stadsbibliotek och människor som är engagerade i klimatfrågan. Om vi inte orkar laga mat finns möjligheten att köpa med något färdiglagat hem, på gångavstånd. Vårt hyrda boende här har dessutom varit billigt – så vi har kunnat leva på lägre inkomster än om vi hade köpt en gård tidigare i våra liv. Här har vi kunnat spara, och samtidigt leva och lära oss om saker som
