JONAS RINGQVIST
Varifrån kommer vår näring? Det är en fråga som är värd att nysta i. Att vi får i oss den genom den mat vi äter är uppenbart. Men dessförinnan, var har den då sitt ursprung? Att mycket av växtnäringen i konventionell odling kommer från dagbrott för fosfor och energislukande kvävefabriker är de flesta av oss medvetna om. Men varifrån kommer näringen i den ekologiska maten i affären, eller i den mat vi självhushållare odlar själva? Förståelsen för det och hur vi kan forma våra odlingar för att bli självförsörjande på växtnäring är vad den här artikeln ska försöka ge ett bidrag till.
Ursprunget till vår näring
All odling bygger på att vi kan cirkulera växtnäring. Vi skördar grödor, men vi återför också näring till jorden när vi gödslar. Mycket växtnäring finns bundet i jordens organiska substanser, såväl i levande som i dött organiskt material. När vi återför odlingens växtrester och gödsel, antingen direkt eller komposterat, så bidrar det till tillgången på näring i jorden. Dessutom lämnas mycket kvar i jorden vid skörd i form av växternas rotsystem och skörderester. Det mesta av växtnäringen cirkulerar på så sätt inom odlingen. Detta är vad som utmärker ett kretsloppsjordbruk, vilket är urbilden för den ekologiska odlingen.
Även om det mesta av växtnäringen cirkulerar inom odlingen så förs också en del bort med skörden eller förloras som näringsläckage, både till luften, urlakning längre ner i marken och som avrinning på ytan. I ett balanserat odlingssystem kan vi inte förlora mer än vad som tillförs. Om näring försvinner ut ur odlingen i form av skörd eller läckage så måste också ny näring komma till. I en konventionell odling görs det till viss del med konstgödsel. I den ekologiska odlingen är det istället mineralerna i jorden och kvävet i luften som är ursprungskällan till näringen i maten.
Livet i jorden är helt avgörande för att göra växtnäringen tillgänglig. Kvävet fångas av kvävefixerande bakterier, både sådana som lever i symbios med baljväxter i knölar på växtens rötter och frilevande bakterier i jorden som fixerar kväve. De övriga ämnena, såsom fosfor, kalium, kalcium, magnesium och en mängd spårämnen, har sitt ursprung i jordens mineraler som sand, silt och lera, vilka ursprungligen har varit olika bergarter. Det är jordens mikroliv som långsamt och träget arbetar med att bryta ned mineralerna till de beståndsdelar som växterna behöver.
Jordens mikroliv gör inte detta arbete he
