TOVE SUNDSTRÖM
Att organisera sig inom ett andelsjordbruk är ett sätt att återknyta banden mellan de som äter maten och de som odlar den. Det innebär också att öka tryggheten för både producenter och konsumenter samt skapa bättre möjligheter för anpassning av verksamheten efter lokala förutsättningar och ekosystem. Varför är de livsmedelssystem som dominerar idag inte baserade på liknande principer? I tider av krig och kris – vad kan vi göra för att bidra till kampen för matsuveränitet?
Vad ett andelsjordbruk egentligen är och hur det fungerar i praktiken är inte välkänt i Sverige. Det första andelsjordbruket som startades här har funnits i över 20 år, men det är inte många som känner till det. Själv har jag bara känt till konceptet i ungefär fyra år. Jag minns inte så här i efterhand hur allt föll samman, men efter att ha engagerat mig för matsuveränitet genom föreningen NOrdBruk och La Via Campesina följde omedelbart drömmar om folkförsörjning. Men hur går man tillväga för att arbeta med jordbruk nu för tiden? Vet man tillräckligt mycket om den jordbrukspolitiska utvecklingen i Sverige så vet man också att priser på mark är höga och att möjligheten att få stöd till ett mindre jordbruk är liten. Man vet också att det är hårt arbete och att det inte finns säkerhetsnät på samma sätt som i många andra yrken. Hur organiserar man sig då?
Principer för andelsjordbruk
Andelsjordbruk går ut på att dela på både risker och belöningar som följer med jordbruket. Det som är vanligast i Sverige är att en jordbrukare letar upp folk som vill ingå som medlemmar i andelsjordbruket, medan det i Norge är vanligare att en grupp konsumenter tar initiativet. Egentligen, inom ett andelsjordbruk, kallas inte de som äter maten för konsumenter. Som medlem blir du nämligen mer än så. Du får en ökad kontakt med produktionen och med jordbrukaren – om du vill kan du både bli en hjälpande hand och avbytare. Det finns många olika vis att organisera sig på. Generellt är medlemmar välkomna att planera odlingen tillsammans med den som är producent, inom ramen för vad som fungerar på platsen där man är.
Medlemmar bidrar med ekonomiska insatser i början av odlingssäsongen och möjliggör därmed för producenten att göra de inköp och investeringar som krävs, som till exempel fröer, bevattningssystem och gödsel. Den som odlar och de som äter ingår alltså i ett gemensamt kontrakt. På det här sättet kan den som odlar möta säsongen med större ro – att stå på markna
