SOFIA HÖLAAS BORÉN
Jag heter Sofia och är 21 år. Jag bor själv med hunden Alex, katten Gösta och några hönor på en liten gård mitt i skogen utanför Katrineholm i Södermanland. Det är min familjs lantställe, och mina föräldrar samt systrar bor här när de har tid och lust. Jag är på autismspektrat och har i princip flytt staden till förmån för landsbygden på grund av hur mycket bättre jag mår här. Jag pluggar musikproduktion och ljuddesign på distans på halvtid, samtidigt som jag och min familj arbetar för att bygga upp en gårdsverksamhet med småskalig grönsaksodling, snittblomsodling samt i en snar framtid även äppelodling och odling av andra frukter och bär.
Mina föräldrar har alltid haft ett stort intresse för djur, natur och trädgård. Det ledde till att jag och mina systrar under hela vår uppväxt besökte botaniska trädgårdar, engelska och franska parker, gjorde dagsutflykter till gårdsbutiker och besökte deltagare i Tusen Trädgårdar.
Vi bodde i 1 8 år i en villa med en tomt på 950 kvm. Den var sprängfylld med alla slags blommor, rosor i överflöd, det fanns rabarber, gräslök, bärbuskar och äppelträd. Min pappa byggde ett växthus av gamla fönster som han fått när ett höghus skulle byta fönster, och där odlade vi tomater, gurka, physalis, spenat och sallad.
Medan vi bodde i villan blev min pappa, och därefter jag, intresserad av prepping och hemberedskap. Eller ja, det hela började i en fascination för zombieöverlevnad, men vecklade ut sig och blev till ett intresse i allt som hade med självförsörjning att göra. (De två har ändå fasligt mycket gemensamt!) Jag läste mycket faktaböcker, både guider till zombieapokalypsen och min pappas exemplar av John Seymours Handbok i självhushållning från 1 996.
Under denna tid växte också mitt intresse för hållbarhet. Jag konstaterade en dag när jag kom hem från skolan att jag var vegetarian, och inom några år var hela familjen på en skala mellan flexitarian och vegan. Jag blev intresserad av miljöarbete, eller på klarspråk: jag fick sådan grov klimatångest att jag hade svårt att fungera i vardagen och sökte mig till klimataktivism och civil olydnad för att lindra min ångest. Men i slutändan hjälpte det inte särskilt mycket. Politiker gör exakt som de själva vill oavsett om jag hamnar i fängelse för civil olydnad eller inte. Denna frustration tror jag är en bidragande faktor till att jag finner ro i det praktiska arbetet på gården, där det i realtid går att se hur ens handlingar, goda eller dåliga, påverkar närmiljön och för
