Silverklockorna

Johanna upprepade sig. – Säg nej till godsägarens frieri, jag ber er fröken. – Johanna, du går för långt, fick Emilie ur sig. Hon visste inte om hon skulle vara mest arg eller förvirrad. Hittills hade

Johanna slog desperat på dörren och den del av vagnens kabin som vette mot kusksätet. – Stanna, stanna genast, vänd om! Men trots hennes förtvivlade rop fortsatte vagnen långsamt framåt längs hjulspår

En iskall vindpust träffade Tina när hon steg ut, och hon drog upp axlarna mot öronen och skyndade på sin sextonårige son, som fortfarande höll på att snöra sina kängor i hallen: – Ludvig, kom nu, tåg

Med ett litet stön lyfte Sabina händerna från datorns tangentbord och sjönk tillbaka mot soffans ryggstöd. Bredvid henne låg Bella och snarkade. Hon klappade ömt den lilla malteserns mjuka, vita päls.

Hon sjönk ner i den stora blommiga fåtöljen och såg bort mot väggen där de just lyckats få upp de sista tavlorna. – Nu får det räcka för i kväll, pustade Björn och sjönk ner i den andra fåtöljen. Egen

Å sa tittade uppgivet ut över den nära 2 000 kvadratmeter stora tomten. Så här en dryg vecka in på det nya året såg den på sina ställen mest ut som en geggig sörja. Nog hade hon läst att höstlöven gär