Jag orkade inte hjälpa min väninna längre

Jag är en kvinna på dryga 60 år som arbetar inom vården. Jag har tre vuxna barn och sju barnbarn. De är alla en stor glädje för mig, men samtidigt är det just därför jag skriver. När mina egna barn va

Sedan min man gick bort för ett par år sedan har livet blivit grått och tråkigt. Barnen och barnbarnen kan inte hälsa på så ofta som både de och jag skulle vilja, eftersom de bor så långt ifrån mig. M

Snön faller mjukt på den frostiga marken och när jag kommer in på kaféet stampar jag av snön från vinterkängorna. Sen ser jag upp, får syn på min väninna och höjer handen till en hälsning. Hon ler och

Min son David hade varit tillsammans med Mia i fem år när de gick skilda vägar. Han hade träffat en annan och Mia var förkrossad. Mia hade varit som en dotter för mig. Hennes egen familj bodde långt b

När jag skilde mig från min man efter 18 år tillsammans kände jag mig som ett tomt skal. Skilsmässan var inte mitt val och jag kände mig ratad, förminskad – och blev väldigt ensam. Vardagen snurrade p

Det regnar ute. I strida strömmar strilar regnet ner utanför fönstret. Vattnet bildar smutsiga ränder på glaset, och när jag försiktigt knackar med ett finger mot rutan, faller en droppe ner på fönste