Ett barn av stormen del 7 av 10

Stockholm, november 1880. Utanför på Stortorget hade det blåst isande kallt hela dagen och senast Emilie var framme vid fönstret hade små snöflingor virvlat omkring i luften. Nu hade de samlats i en v

Rosa visste inte vart hon skulle vända blicken. Det kändes som om hon befann sig mitt i en mardröm och samtidigt visste en liten bekymrad del av henne att det måste vara mycket värre för Stefan. I näs

Mathilda stod som förstenad framför fönstret medan hon stirrade på mannen, som nu befann sig bara några steg ifrån henne. Det var Kenneth Birgersson, Edvards tidigare elev, som nu hade gjort karriär s

Maria Langberg ser förvånat på den lilla gruppen av tre människor, som stirrar på henne, när hon svänger runt hörnet i korridoren. – Vad gör ni här? Helene tar täten, medan Riise håller sig strax i ba

Just nu kunde hon inte förstå hur hon någonsin hade fått den idiotiska idén att resa till Sverige. Och helt ensam, dessutom. Natten var isande och underbart kall. Norrskenets gröna fana fladdrade lätt

Stormen hade stillnat och snöovädret var över, konstaterade Lena när hon fällde upp persiennen och kikade ut. Allt var så vitt, så det var nästan svårt att titta mot de snötäckta vidderna utanför stug