Skulle jag ha gjort uppror?

Min barndom var full av oro och otrygghet, jag kände mig varken värdesatt eller älskad. I de termerna tänkte jag förstås inte då, för sådana ord använder inte barn. Det är något jag insett som vuxen.

Jag minns min skolgång både som bra och dålig. För trots att jag var mobbad i alla år så fanns det även dagar som var bra. Men det som satt de djupaste såren i min själ är alla dagar då jag inte fick

Mina föräldrar gifte sig i början av 1930-talet. På tre år fick de två barn, Lars och Anna. Företaget pappa arbetade på gick i konkurs och han blev arbetslös. Han fick ta lite ströjobb som dök upp. De

Louise är min dotter, men vi fick inte kontakt förrän hon var 16 år. Då hade hon nog redan gett upp hoppet om sin pappa, och kontakten mellan oss har alltid varit lite svår. Jag hade inte ens en rikti

När jag och min lillasyster båda hade passerat 35-årsstrecket blev det tydligt att hon hade uppnått mer i livet än vad jag hade. Åtminstone var det så jag såg på det, och det började bli ett allt stör

För några år sedan skilde sig jag och Thomas. Då var vår son, Mathias, precis fyllda 13 år. Mathias blev verkligen arg på sin pappa, för även om Thomas bara flyttade till en närliggande stad, saknade