Ett barn av stormen

Den ljumma morgonbrisen väckte Alma. Innan hon och Alvaro gick till sängs i går kväll, i hans lilla lägenhet på gårdshusets första våning, hade de stängt fönsterluckorna – för trots att det bara var m

Alma blinkade mot överläkare Greger Svensson, som satt på andra sidan skrivbordet. Sedan tog hon ett djupt andetag. – Hör på. Det kan inte stämma. Jag är min mammas biologiska dotter! Överläkaren titt

Dagarna hade börjat bli kortare. Det märktes nästan från dag till dag. Christel, som alltid var uppe tidigt, kände det mycket tydligt, och hon längtade lite vemodigt tillbaka till den sommar som nu sj

Anna satt i det lilla vindsrummet som hon hyrde ovanför konditoriet. Från fönstret hade hon utsikt över de röda hustaken där morgonsolen spelade över takpannorna och blänkte i de uppslagna fönstren. D

Den lilla flickan framför Anna gav till ett högt tjut när kulan från hennes glasstrut landade på trottoaren. Mamman böjde sig ner för att plocka upp den, men hejdade sig. Det var ju meningslöst. Runt

Tysta sitter vi mittemot varandra och tittar rakt ut i ingenting. Oron kryper i mig, mina fingrar snor sig runt i varandra och jag känner hur ögonen tåras. Var är hon? Hon skulle ha varit hemma för dr