En novell om ett uppvaknande det är aldrig för sent

Dagarna hade börjat bli kortare. Det märktes nästan från dag till dag. Christel, som alltid var uppe tidigt, kände det mycket tydligt, och hon längtade lite vemodigt tillbaka till den sommar som nu sj

Som vanligt stod Nina med översta delen av halvdörren öppen och tog emot den nya dagen. ”Se, Nina, se hur solen sakta lyser upp himlen.” Orden lät så tydliga i Ninas inre att hon oavsiktligt tittade s

Det hade varit en underbar sommar. Vädret hade varit fantastiskt och de hade haft fullt med folk på uteserveringen mot ån. Elsa hade jobbat på i köket och när Anna kom på morgonen brukade det dofta lj

Olivias kortklippta huvud stack fram genom dörren till klädkammaren. Hon hade varit därinne och rumsterat om en bra stund. – Titta farmor, jag har hittat en skokartong med gamla foton här på hyllan! K

Dina andetag, lugna. Borta är den lille pojken med sina blonda lockar som ser på mig med blå ögon. Din hand i min, då så liten och varm, nu så kall och tunn. De hade ringt och sagt att det bara var en

Lite yrvaken och väldigt kaffesugen satt Gunilla i köket mittemot sin äkta hälft och mannen hon trodde sig dela allt med. Olof var pappa till hennes tre barn, en flicka och två pojkar. De låg fortfara