Del 4 av 10 släktensförbannelse

Annika kände det som om Lisbeth hade gett henne en örfil. Hon rätade på sig och försökte få ögonkontakt med den rödhåriga kvinnan, men såg bara sin eget spegelbild genom de mörka solglasögonen. Hon to

Dammet hade lagt sig som en grå dimma över flyktinglägret, som sträckte sig så långt ögat kunde nå. Annika kände hur maktlösheten fyllde henne och gjorde henne trött och nedstämd, även om dagen just h

Den förtroliga stämning som uppstått mellan Stina och Paula förändrades när de kom in i lägenheten som Paula ville titta på. Förstod Stina att Paula egentligen inte var intresserad av att köpa någon l

En farlig glimt syns i Lisbeths ögon, där i väntrummet på intensivvårdsavdelningen. – Du har sagt att du är Jespers fru, säger Lisbeth och stirrar på Annika. Hon vänder sig mot den äldre kvinnan och f

Annika Andersson var ett väldigt glatt och påhittigt barn i vars familj fotbollen alltid stod och fortfarande står i centrum. – Pappa var engagerad i fotbollsklubben och vi hade en fotbollsplan precis

Stina såg sig vilset omkring. Det hade blivit sent och hon visste inte riktigt hur långt från hotellet hon hade gått. Det var som om något hade gått sönder inuti henne när Niklas kom hem från fotbolls