Min syster var inte som alla andra

Mina föräldrar gifte sig i början av 1930-talet. På tre år fick de två barn, Lars och Anna. Företaget pappa arbetade på gick i konkurs och han blev arbetslös. Han fick ta lite ströjobb som dök upp. De

Visst hade det funnits lite pengar på banken och huset var ju värt en del, men nog hade de trott att moster Ingrid skulle ha lämnat mer efter sig. Morbror Nils-Erik hade varit en förmögen man på sin t

Louise är min dotter, men vi fick inte kontakt förrän hon var 16 år. Då hade hon nog redan gett upp hoppet om sin pappa, och kontakten mellan oss har alltid varit lite svår. Jag hade inte ens en rikti

Min barndom var full av oro och otrygghet, jag kände mig varken värdesatt eller älskad. I de termerna tänkte jag förstås inte då, för sådana ord använder inte barn. Det är något jag insett som vuxen.

Jag träffade min kollega Magnus när jag var 35 år och nyskild mamma till en femårig dotter. Vi var ett gäng från jobbet som var ute och roade oss och gick från krog till krog i den mörka oktoberkvälle

När jag och min lillasyster båda hade passerat 35-årsstrecket blev det tydligt att hon hade uppnått mer i livet än vad jag hade. Åtminstone var det så jag såg på det, och det började bli ett allt stör