Vår dotter var inte alls som andra

Jag har varit ensam med min son Kasper nästan hela hans liv. När han började åttan drabbades han plötsligt av en enorm skoltrötthet, just när betygen för första gången började bli riktigt viktiga. Om

Så står jag där vid katedern i min gamla gymnasieskola och minnena väller över mig som en störtflod av skam och sorg. Framför mig sitter ett par hundra elever och lyssnar när jag berättar om mina böck

Det regnar ute. I strida strömmar strilar regnet ner utanför fönstret. Vattnet bildar smutsiga ränder på glaset, och när jag försiktigt knackar med ett finger mot rutan, faller en droppe ner på fönste

? Vår son medicineras för sin adhd och har inte varit varesig utåtagerande eller aggressiv. Snarare har hans autistiska drag varit mest präglat i hans personlighet och försiktighet/oro har tagit stor

Vi växte upp tätt inpå varandra, men som storebror tyckte jag ofta att hon var jobbig. Hon ville alltid vara med när jag hängde med mina vänner, och jag skämdes för henne ibland eftersom jag var rädd

Kanske är det mitt fel. Som mamma är det lätt att känna så. Jag borde föregått med ett bättre exempel när min dotter var liten men det gjorde jag inte – även jag stressade ihjäl mig varje jul så mina