Alexandra var i 25-årsåldern när hon mötte Jöran. Han var dubbelt så gammal och drabbad av hjärntumör. De fick 18 år tillsammans innan Jöran dog 2020. – Jag har aldrig träffat någon som var så levande, säger Alexandra.
AV LENA WIKSTRÖM FOTO: SUSANNE KVARNLÖF, PRIVAT
Alexandra träffade Jöran när han var svårt sjuk i cancer
En dag i veckan backar Alexandra Gelland, 50, bilen ut ur garaget och kör de cirka fem milen till jobbet som kyrkogårdsarbetare i Ås i Krokoms kommun.
– Och där blir jag en i gänget som håller snyggt mellan gravarna runt kyrkan.
Hon ler med hela ansiktet där hon står vid den vitmålade grinden till sitt hus, den tidigare byskolan i jämtländska Norrböle.
Grinden har hon själv snickrat.
– Avsikten är inte att hålla folk utestängda, utan den här lilla krabaten innestängd, säger hon och lyfter upp hunden Ronja som förtjust ger matte en mängd slickar.
Här bor hon. Och här ligger också det egna snickeriföretaget Tillerosa som en färgsprakande palett av tjänster hon erbjuder, som att mjölka kor, röja sly, renovera fönster, spela olika instrument och sjunga egna sånger, berätta om sina böcker.
Och utöver det vikarierar hon ibland även för prästen.
– Pappas släkttrådar till Jämtland, till Gällö som ligger ett par mil härifrån, var skälet till att mina föräldrar köpte huset och gjorde det till vårt fritidshus som sedan jag som vuxen kunde överta.
Tjurskallen i familjen
Föräldraparet Gelland, Monica och Bertil, var båda lärare med arbetsplatser i Stockholm. De långa sommarloven tillbringades alltid i Jämtland.
– Här hade vi mycket roligt när vi lekte skola tillsammans, jag och mina fyra äldre systrar Cecilia, Ingela, Veronica och Gabriella, säger 49-åriga Alexandra som alltid sett sig själv som tjurskallen i familjen.
Hon har många gånger hört berättas om hur hon redan som treåring bestämde sig för att bli bonde, och som sjuåring lyckades köpa sig en resväska och började lagra porslin och annat praktiskt att ta med sig för bonderiet norrut.
Målmedveten och handlingskraftig redan då.
– Mamma var en modern söderböna, det var med henne jag fick mina tuffaste kraftmätningar när jag, som i likhet med mina systrar ansågs läsbegåvad, beslöt mig för att gå lantbruksskola när det var dags för gymnasiet.
Föräldrarna sa blankt nej.
Då tog Alexandra
