Deras kärlekssaga var intensiv men kort. Robert hade cancer och Louise visste att han inte hade lång tid kvar. Men paret hann skapa många fina minnen tillsammans. – Robert var den mest levnadsglada person jag känt.
AV: BIRGITTA LINDVALL WIIK FOTO: THERESIA KÖHLIN OCH PRIVAT
Louise och Robert fick åtta månader
Det finns bilder av barnen och på sambon i bokhyllan hemma hos Louise, men där finns också bilder på Robert. Pojkvännen med de glada och snälla ögonen. Han som bara fanns i Louises liv under åtta månader, men som gjorde ett stort avtryck hos henne.
– Min sambo Alexander, som jag träffade två år efter att Robert gått bort, tycker att det är helt okej att jag har framme bilden. Han har också peppat mig att ge ut den här diktsamlingen, säger Louise Wallin, 39, och bläddrar lite i boken som handlar om Robert, hans sjukdomstid och livet efteråt.
Sedan grundskolan
Hon och Robert kände till varandra från grundskolan hemma i Bro och brukade heja och nicka till varandra när de möttes. Den här gången, en julikväll 2015, var det annorlunda. De började prata.
De slog följe med varandra. Det blev en långpromenad, Robert visade sin kolonilott och han berättade att han var sjukskriven från jobbet som brevbärare.
– Jag frågade om han var sjukskriven för ryggen. Jag vet inte varför, men många har ju ont i ryggen. Robert berättade att han hade cancer. Vi pratade och pratade och efter promenaden bjöd jag in honom på fika. Vi sågs igen redan nästa dag och blev snabbt ett par. Robert flyttade i princip in hos mig direkt.
Louise Wallin förstod tidigt att Robert inte skulle överleva sin sjukdom, men Robert hade inte en tanke på döden. De fick åtta månader tillsammans. Hela tiden skrev Louise dagbok och dikter för att orka hantera allt hon gick igenom.
Gav ut dikter
Sex år efter att hon miste sin stora kärlek gav hon ut diktboken: Vi behöver prata om att du dog.
”att du var döende var en sorg jag fick hantera ensam du var för upptagen med att leva” – Robert var den mest levnadsglada person jag känt. Han var positiv, social och utåtriktad och kunde prata med vem som helst. Han fick kontakt med människor på tåget, på konserter – ja överallt. Jag är mer introvert så vi var väldigt olika på det sättet, säger Louise.
Hon berättar att Roberts cancer hade börjat i foten och spridit sig till lungorna. Han hade sarkom, som är en sorts mjukdelscancer, me
