Kyrkan behöver präster som jag

5 min läsning

Inte kan väl en surfare och sångerska bli präst? Det var i alla fall vad Karolina Hellman intalade sig innan hon till slut gav efter för sitt kall.

AV MALIN LAGER

Karolina bytte bardisken mot predikstolen

Det tog 18 år för Karolina Hellman att gå i mål med sin prästutbildning. Förutom arbetet i Svenska kyrkan är hon sångerska.
FOTO: LENA EVERTSSON, PRIVAT, TT

Karolina Hellman vindsurfade sig genom ungdomsåren och efter en karriär i krogsvängen började hon läsa till präst. Sedan blev hon arg på kyrkan och hoppade av. Efter många år kom hon dock till insikt om att just sådana som hon behövs i prästyrket.

– Jag var ju surfartjej och sångerska, inte den typiska prästen direkt, men det finns folk som behöver en sådan präst också. En som är som jag utan att behöva filtrera vare sig personlighet eller bakgrund.

Surfa, skriva, sjunga, skratta och svära. Karolina Hellman skrattar lika mycket som hon svär och det på sjungande skånska. Hennes väg i livet har varit långt ifrån spikrak. Vid första anblick ser det ut som en karriärmässig oreda av påbörjade utbildningar och avhopp, och en musikkarriär som både startats och pausats flera gånger om. Och när kyrkan var redo för henne, var Karolina inte redo för kyrkan.

– Jag bara följde mina drömmar. I dag kan jag bli förbannad på mig själv men samtidigt så … jag var fri och följde mitt hjärta.

Mamman var präst

Karolina lärde sig vindsurfa redan som barn hemma i Skåne, och hon jublade när familjen flyttade till Kanarieöarna för där kunde hon surfa året runt.

– Mamma var präst och hon är nästan en ikon inom utlandskyrkan.

Pappan, som

egentligen var snickare, fick jobba som ”husmor” för så var tjänsterna på den tiden. Han fick skola om sig totalt men det hade han inget emot.

Som ung vuxen flyttade Karolina hem till Sverige där hon varvade studier i journalistik, sånglektioner och teologi med krogjobb i Malmö. Trots nyfikenhet och driv gick hon inte i mål med särskilt mycket utan hoppade av varje gång det närmade sig målsnöret.

Hon sprang mellan föreläsningarna och barjobben, pluggade på nätterna och frågade sig varför hon skulle bli präst. Var det för att mamma var det? Karolinas mamma prästvigdes 1977 och på den tiden var det inte vanligt med kvinnliga präster.

– Min mor har alltid varit väldigt liberal, och så här i efterhand har jag förstått hur hon banat väg för oss kvinnliga präster i den yngre

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar