Äntligen skrattar hon

Jag hade bott några månader i den lilla byn som min pappa bodde i sina sista 20 år i livet när jag började känna att det var mitt livs största misstag att flytta dit. Jag hade inte haft något med hono

Stockholm, november 1880. Utanför på Stortorget hade det blåst isande kallt hela dagen och senast Emilie var framme vid fönstret hade små snöflingor virvlat omkring i luften. Nu hade de samlats i en v

Min son David hade varit tillsammans med Mia i fem år när de gick skilda vägar. Han hade träffat en annan och Mia var förkrossad. Mia hade varit som en dotter för mig. Hennes egen familj bodde långt b

Jag var 32 år när jag gifte mig med Sten. Jag var 34 när jag blev mor till Emilie, och två år senare kom Julie till. Nu var vi en riktig kärnfamilj: mamma, pappa, två barn – och två heltidsjobb. Sten

Jag föddes 1950 i en liten stad där folk höll ögonen på varandra. Mina föräldrar var alltid uppmärksamma på vad man gjorde och inte gjorde. Eftersom jag var enda barnet var de mycket fokuserade på mig

Jag svarade i telefon och frågan kom omedelbart: – Mamma jag vet att det är mycket begärt, men skulle du kunna ha Rikard hos dig i en vecka? Hon fortsatte snabbt: – Paul ska på en stor konferens och j