Han flydde in i Melodifestivalens förtrollande värld, bort från elakheter och glåpord. I dag är tävlingen hela Johan Svenssons liv, och han drömmer om att någon gång få vara en del av produktionen.
AV AMANDA LUNDIN FOTO: AMANDA LUNDIN, PRIVAT, TT
Där får jag vara mig själv
Det är ett speciellt år för alla schlagerfantaster. Förutom att Sverige för sjunde gången genom tiderna är värd för Eurovision song contest senare i maj, är 2024 ett stort jubileumsår: Det är 50 år sedan ABBA vann Melodifestivalen och även Eurovision med Waterloo, det är 40 år sedan bröderna Herreys vann med Diggiloo Diggileyoch det är 25 år sedan Charlotte Perrelli (då Nilsson) vann med Tusen och en natt.
För Mello-entusiasten Johan Svensson, 34, är den här tiden på året större, viktigare och glittrigare än alla andra årets högtider tillsammans – och det märks tydligt när vi träffas. Det lyser i hans ögon när vi sätter oss ner för att prata om hans stora intresse.
– Musiktävlingarna är mitt liv, min drivkraft och min passion, säger han.
Johan är född och uppvuxen i Helsingborg och berättar att det stora schlagerintresset har funnits hos honom sedan han föddes. Det första stora minnet från Melodifestivalen har han från den kväll 1999 när han tittade på tävlingen hemma hos sin farmor i Kristanstad och Charlotte Perrelli vann med Tusen och en natt.
– Jag brukar säga att det är min farmors förtjänst att jag introducerades för Mello. Det var stort och viktigt. På den tiden kunde man ringa in till kvällstidningarna och tycka till om låtarna och tävlingen. Farmor pushade mig till att göra det, hon drev på intresset, säger Johan och fortsätter:
– Numera är det jag som säger till andra att Melodifestivalen tillhör allmänbildningen och är något som alla borde engagera sig i.
Negativa kommentarer
Mellon kom under Johans uppväxt att bli en tillflykt från den mobbning han blev utsatt för som barn. För schlager var allt annat än elakheter och glåpord – det var bara ren glädje, glädje som han fortfarande lever på än i dag.
– För mig är det fortfarande en tillflykt när jag får kliva in i Mellobubblan. Här finns inget negativt, utan jag får vara mig själv till hundra procent.
Genom sitt stora Mellointresse har Johan träffat många likasinnade vänner från olika delar av Europa, men han upplever fortfarande att det finns en
