Han är en av Sveriges mest omtyckta författare och hans senaste roman var en bibliotekens mest utlånade böcker förra året. Men trots framgångarna och närvaron på Sveriges nationalscen brottas Alex Schulman med fördomarna om sin bakgrund.
AV AINO OXBLOD FOTO: MARTIN CEDERBLAD, TT
Alex Schulman HÄMTAR STOFF UR SITT EGET LIV
Under karriären har Alex Schulman gjort sig känd för att skriva biografiskt om personer i sin närhet – debutromanen Skynda att älska handlade om relationen med pappa Allan, Glöm mig om mamma Lisette och Bränn alla mina brev om mormor Karin Stolpe. För den som lyssnat på Schulmans podcast var det också lätt att se paralleller till författarens eget liv i romanen Överlevarna från 2020.
I sin senaste bok, Malma stationfrån 2022, är Alex Schulman dock längre ifrån sitt eget liv än någonsin tidigare. Den var en av bibliotekens mest utlånade böcker förra året och handlingen kretsar kring tre livsöden som alla binds samman genom en avgörande tågresa till Malma station. Men bara för att romanen inte är biografisk betyder det inte att han inte hittat inspiration i sitt eget liv.
– Hela boken är full av saker som har hänt mig, eller nästan mig. Det är väl så man skriver? Vilken respekt jag skulle ha för någon som kan hitta på helt. Men det här är den boken som är längst bort från mitt liv. Mest maskerad kan man säga.
Kvinnligt perspektiv
Malma station handlar till viss del om en kärleksrelation mellan en utlevande, excentrisk kvinna och en mer tillbakadragen, stoisk man. För att gestalta början av parets relation har Alex Schulman sett tillbaka på hur hans eget förhållande med hustrun Amanda Schulman, som han i dag varit gift med i över tretton år, tog form.
– Jag träffade Amanda, och för mig var hon den här enigmatiska kvinnan som jag försöker skriva om. Det här första mötet som han har med henne, jag beskriver egentligen mitt första möte med Amanda. Samma känslor som den här mannen har i boken hade jag när jag träffade Amanda. Jag kände mig så hopplös, konstig och kantig, ovän med världen, och hon tog in mig i världen. Det var som att jag fick komma med på hennes resa. Jag var till hälften rädd för Amanda i början, och till hälften besatt.
Att skriva ur ett kvinnligt perspektiv är något författaren inte gjort i sina tidigare böcker, men i Malma station är två av de tre huvudper
