Pappas död gav oss nya traditioner

Mina föräldrar gifte sig i början av 1930-talet. På tre år fick de två barn, Lars och Anna. Företaget pappa arbetade på gick i konkurs och han blev arbetslös. Han fick ta lite ströjobb som dök upp. De

Jag har alltid varit pappas flicka och följt honom i vått och torrt. Redan som liten fick jag följa med honom på harjakt, pappa är nämligen en hängiven jägare. Han har flera jakthundar, både för småvi

Pappa och jag hade en komplicerad relation under min uppväxt. Jag ville gå min egen väg och vi bråkade ofta. I grunden var jag väldigt självupptagen, något som förstärktes när jag gifte mig och fick t

Louise är min dotter, men vi fick inte kontakt förrän hon var 16 år. Då hade hon nog redan gett upp hoppet om sin pappa, och kontakten mellan oss har alltid varit lite svår. Jag hade inte ens en rikti

Min barndom var full av oro och otrygghet, jag kände mig varken värdesatt eller älskad. I de termerna tänkte jag förstås inte då, för sådana ord använder inte barn. Det är något jag insett som vuxen.

För några år sedan skilde sig jag och Thomas. Då var vår son, Mathias, precis fyllda 13 år. Mathias blev verkligen arg på sin pappa, för även om Thomas bara flyttade till en närliggande stad, saknade