Tack vare olyckan lever jag i dag

Det regnar ute. I strida strömmar strilar regnet ner utanför fönstret. Vattnet bildar smutsiga ränder på glaset, och när jag försiktigt knackar med ett finger mot rutan, faller en droppe ner på fönste

Jag har alltid haft respekt för väder. Inte av rädsla, mer en slags vördnad för naturens krafter. Kanske beror det på att jag är uppvuxen vid kusten, där himlen snabbt kan växla mellan ljusblå frid oc

En dag i december, precis före jul, var jag sent på eftermiddagen på väg hem från jobbet i min lilla bil, och jag njöt av den vackert julpyntade staden och såg fram emot julafton. Jag var vid den tide

Snön faller mjukt på den frostiga marken och när jag kommer in på kaféet stampar jag av snön från vinterkängorna. Sen ser jag upp, får syn på min väninna och höjer handen till en hälsning. Hon ler och

– Adrian, min son, hade det kämpigt i skolan och blev en ”hemmakämpare”. I det läget sa min kloke man: ”Adrian, vad tror du om att ta ett sabbatsår?” Då vände allt! Adrian kände att kraven på honom sl

Jag hade bott några månader i den lilla byn som min pappa bodde i sina sista 20 år i livet när jag började känna att det var mitt livs största misstag att flytta dit. Jag hade inte haft något med hono