En novell om att låta känslorna spira igen rosa lelamman

Ulrika hade slagit sig ner i soffan med en kopp kaffe och en roman av den senaste nobelpristagaren, hon tyckte att det var roligt att hålla sig ajour. Hon hade sett fram emot den här lugna stunden. I

Kristina hade blivit lättare att leva med det senaste halvåret, tänkte Gert där han stod i det överhettade uterummet och såg henne sitta i skuggan under det gamla äppelträdet. Hon var mjukare, mindre

Dagarna hade börjat bli kortare. Det märktes nästan från dag till dag. Christel, som alltid var uppe tidigt, kände det mycket tydligt, och hon längtade lite vemodigt tillbaka till den sommar som nu sj

MÅNDAG Camilla tvingades ta bussen till jobbet eftersom bilen var på verkstad. Hon hade inte suttit på en buss på åratal och gillade det inte. Fönsterna blev snabbt igenimmade av alla människor och en

Annika andades djupt och hackigt. Hon vände sig om och såg på Jespers mor Linda som satt vid det lilla matbordet med ansiktet i händerna. Den äldre kvinnans gråt hade tystnat men var inte över. Det ko

Renée packar upp matvarorna. Hon har varit på City Gross och köpt det sista hon behöver. När William kommer hem imorgon kan han hänga in sin uniform i garderoben för sista gången. Inga fler flygningar