Jag gifte mig med fel bror

Jag har alltid varit pappas flicka och följt honom i vått och torrt. Redan som liten fick jag följa med honom på harjakt, pappa är nämligen en hängiven jägare. Han har flera jakthundar, både för småvi

När jag gifte mig första gången 1995 var jag säker på att jag och Jan skulle vara tillsammans resten av livet. Vi hade trots allt vår lille son, Max, som döptes samma dag, och vi hade vårt fina hus. A

Jag träffade Anders på en 30-årsfest hos en gemensam bekant. Han hade aldrig lämnat stan utan stannat kvar och börjat jobba på järnverket direkt efter gymnasiet. Efter studier och jobb borta några år

Louise är min dotter, men vi fick inte kontakt förrän hon var 16 år. Då hade hon nog redan gett upp hoppet om sin pappa, och kontakten mellan oss har alltid varit lite svår. Jag hade inte ens en rikti

Jag blev stum när jag hörde hans ord. – Jag kan inte hitta någon annan lösning än att vi går skilda vägar… Någon annan lösning…? Det gällde våra liv, vår familj och vår framtid – och där satt han och

Jag träffade min kollega Magnus när jag var 35 år och nyskild mamma till en femårig dotter. Vi var ett gäng från jobbet som var ute och roade oss och gick från krog till krog i den mörka oktoberkvälle