Ingen vågade säga sanningen

Ulrika hade slagit sig ner i soffan med en kopp kaffe och en roman av den senaste nobelpristagaren, hon tyckte att det var roligt att hålla sig ajour. Hon hade sett fram emot den här lugna stunden. I

Gymnasieåren var en väldigt viktig tid för mig. Jag hade alltid varit duktig i skolan, men haft svårt att ta plats eftersom jag inte riktigt gillade att synas eller höras. När jag började gymnasiet va

Olivias kortklippta huvud stack fram genom dörren till klädkammaren. Hon hade varit därinne och rumsterat om en bra stund. – Titta farmor, jag har hittat en skokartong med gamla foton här på hyllan! K

När jag och Kalle träffades hade jag levt ensam i sju år. Efter skilsmässan från min exman hade jag behållit vår marklägenhet och ganska snabbt gjort om den till min och barnens. Min exman uppskattade

Kristina hade blivit lättare att leva med det senaste halvåret, tänkte Gert där han stod i det överhettade uterummet och såg henne sitta i skuggan under det gamla äppelträdet. Hon var mjukare, mindre

Anna satt i det lilla vindsrummet som hon hyrde ovanför konditoriet. Från fönstret hade hon utsikt över de röda hustaken där morgonsolen spelade över takpannorna och blänkte i de uppslagna fönstren. D