En novell om att börja om krossade drömmar

Margareta går en sväng genom den lilla svarta blockstugan. Hon kontrollerar fönstren. Allihop är utrustade med haspar. Några av dem sitter bara inte fast ordentligt. Det är egentligen inget som oroar

Bussen tog sig målmedvetet genom en liten ort som sov. Hon kände igen den. En gång hade den varit navet i ett omgivande maskineri av småbruk och företag. Nu fungerade inte samhället så längre. Saker f

Vågorna kluckade mot relingen. Inte vänligt, men vagt hotfullt. En påminnelse om att om båten kantrade skulle vattnet svälja dem i ett svart, kallt nafs. Dimman klibbade fuktig mot kinderna för att se

Alma sprang fram till fönstret och drog upp rullgardinen. Nere på gårdsplanen stod en ambulans, vars blå ljus lyste upp fruktodlingens gula byggnader. Nu hade det hårda ljudet från dörrkläppen tystnat

Linda blickade ut i sin mammas trädgård inifrån värmen i vardagsrummet. – Men mamma, varför har du inte ringt? undrade hon. Gula löv från lönnen, gulbruna löv från de två ekarna och de gula runda och

Kurscentret Sjögården var omgivet av skog på alla sidor, och när Annette efter avskedsmiddagen sista kvällen gick ut på terrassen för att svalka sig lite, njöt hon av anblicken av träd med gyllene löv