Det krävdes drygt 300 mejl att få ihop ett byte via fem lägenheter – som slutade i denna drömbostad på Gärdet, ritad av självaste Peter Celsing på 1950-talet. Med originalinredningen helt intakt och mingelpotential för 70 personer.
Text OLA ANDERSSON
Max Persson och Cecilia Blomberg var inte imponerade när de såg huset på Armfeltsgatan i Stockholm första gången. ”Äh, det där är ingenting för oss!” De hade bestämt sig för att äntligen byta sina lägenheter och flytta ihop när de körde förbi huset efter napp på ett lägenhetsbyte. Det hade tagit några år. Båda hade barn i tidigare äktenskap när de träffades.
– Max bodde på Lidingö och jag på Söder, barnen hade olika sorters kompisar, det kändes för komplicerat att flytta ihop.
När barnen började bli större kände de att det var dags. De letade egentligen efter en sekelskifteslägenhet, gärna på Söder.
Det är lätt att förstå att huset på Gärdet, längst ut på Armfeltsgatan, inte motsvarade förväntningarna. Armfeltsgatan är en lite avsides belägen återvändsgata på Gärdet. Huset är byggt 1955–59 och ser vid första anblicken helt alldagligt ut, frånsett den lite udda färgsättningen. Nedre halvan av fasaden är grå, den övre mörkt röd.
Men det lönar sig att titta närmare; det är inte bara färgsättningen som är ovanlig. Att Max och Cecilia gjorde det berodde mest på paret som bodde i lägenheten.
– Det var mannen, Hans, som fokuserade på min lägenhet, säger Cecilia. Kanske bidrog det att han ville bo nära sin arbetsplats i Katarina församling. Han ville att vi skulle komma och titta. Okej då, sa vi.
När de väl kom in genom dörren var saken klar. Lägenheten var fantastisk – pang! De föll i farstun, kan man säga. Och det är inte så konstigt. Lägenheten är organiserad runt en platsbyggd garderobsvägg i douglasgran som mot vardagsrummet innehåller en öppen spis. I synnerhet Max insåg direkt att detta var något speciellt:
– Min pappa är slöjdlärare och jag är uppväxt med träbåtar. Jag var jätteglad att lägenheten inte var förstörd.
Att genomföra bytet var dock inte alldeles enkelt.
– Det var fem lägenheter inblandade. När det var klart räknade vi till drygt trehundra mejl om just det här bytet.
Som tur var kunde Max, som är vd på ett IT-företag, fungera som projektledare, och det behövdes.
– Vi såg lägenheten för första gången i mars, skrev papper i slutet av maj och den 1 juli
