Det var de finstämda interiörerna där ljuset spelar huvudrollen som gjorde den målmedvetna norska konstnären Harriet Backer känd. Och genom sin målarskola påverkade hon en hel generation unga norska konstnärer.
Av CHRISTINA LINDEROTH-OLSON
Kvinnliga konstnärer verksamma runt 1900 var länge bortglömda – även om många har återupptäckts. Norska Harriet Backer är ett imponerande undantag. Tack vare beslutsamhet, begåvning och målmedvetenhet glömdes hon aldrig bort. På 1920-talet såg hon tillbaka på sitt yngre jag i en skrift: ”31 år gammal – ska bära eller brista, men jag har gjort mitt val”.
Mest känd är hon för sin enastående ljusbehandling i olika typer av interiörmotiv. Men också för sin finstämda kolorit. I vår presenteras hennes livsverk i en utställning på Nationalmuseum.
– Harriet Backer var en maktfaktor i det norska kulturlivet. Bland annat var hon med i styrelsen och inköpskommittén för Norges Nasjonalgalleri och kunde påverka vilka verk som köptes in, berättar Carina Rech, kurator för utställningen och medförfattare till utställningskatalogen Harriet Backer.
Hon föddes 1845 i Holmestrand, söder om Oslo. Fadern var konsul och skeppsmäklare och familjen var mycket musikalisk, sång och pianospel fyllde huset. Senare flyttade familjen till Kristiania, dåvarande Oslo.
Kvinnor med ambitioner mötte motstånd från dåtidens samhälle. De kunde varken resa eller röra sig ensamma ute utan att riskera sitt rykte. Harriet Backer tog därför med sig sin äldre syster Agathe, som senare blev en berömd pianist och kompositör, på studieresor till Berlin och Italien. Där vaknade intresset för arkitektur och interiörer.
EFTER STUDIER I TECKNING och målning for Backer till München som då var konstens huvudstad i Tyskland. Staden lockade kvinnliga konstnärer från Norden men eftersom Konstakademin endast accepterade män fick de själva ordna undervisning.
Under studieåren i München lade Harriet Backer grunden till sitt stora sociala nätverk och fick vänner för livet. Hon beskrivs som en vänlig, klok och humoristisk kvinna. Kollegan Kitty Kielland, känd för landskapsmåleri, blev hennes bästa vän och de två var något av ett konstnärspar. ”Om jag hade gift mig så skulle jag ha slutat måla, men jag var för talangfull för det”, citeras Harriet Backer i utställningskatalogen.
– De stöttade varandra, delade ateljé och hade en kreativ gemenskap. Kitty Kielland hjälpte också till med beställningsarbeten. Man sa att Harriet Ba
