Palazzo zoppi

I begynnelsen lär glas ha tillkommit av en slump, som genidrag så ofta gör. Men för att förstå materialets briljans, från det allra första glaset för mer än 7 000 år sedan, krävs en grand tour genom de mesopotamiska kulturerna, via forntida Egypten, antika Grekland och romerska riket och rakt in med gondol bland Venedigs kanaler, gränder och öar. För det är här som den verkliga förfiningen har kunnat äga rum de senaste tusen åren.

Från glasrikesön Murano med sina runt hundra olika glasbruk – hit flyttades tillverkningen på grund av brandrisken någon gång på 1200-talet – tar man sig med båt till Markusplatsen, café Florian och Dogepalatset på tio minuter. Katedralen Santa Maria della Salute tornar upp sig på motsatt sida Canal Grande när vi går i land hos paret Zoppi.

Alessandro och Alessandra träffades på La Scala i Milano och hon flyttade strax därefter in i hans makalösa 1500-talsvåning vid Canal Grande. Det är ett hem utöver det vanliga, också med venetianska mått mätt: ett klassiskt palats där rum efter rum bjuder på vyer över kanalen och där varje bordsskiva och skåp, varje hylla och plan yta täcks av konstverk och glas.

– Det är som en blandning av galleri och hem, säger Alessandra Zoppi när hon visar runt.

Det känns som ett museum men är just ett hem. Bland samlingarna finns antikviteter från 1700- och 1800-talen, tidiga modernistiska designverk från 1920- och 1930-talen och skulpturala föremål från efterkrigstiden. Alla de stora namnen från 1850 till i dag, muranoglasets moderna historia, syns här.

– Det vi ser är bara en bråkdel av de skatter som Alessandro haft. Vid ett tillfälle ställdes han