Galanterier på modet

Accessoarernas betydelse över tid kan bäst studeras genom äldre porträtt. För att framhäva den avbildades ståndstillhörighet fäste konstnärer lika stor vikt vid att måla personens prydnader som anletsdrag. Dyrbara spetsar, smycken, knappar, plymer, solfjädrar, dosor och skor exponerades tydligt och avbildades med stor precision.

För en adelsman på 1600-talet var det viktigt att kunna gå i höga klackar, gärna röda, då klacken i dubbel bemärkelse förhöjde hans sidenklädda vad. Starka vader stod för styrka och därför förespråkade modet att betona kroppsdelen med fina silkesstrumpor och korta byxor. Om vaden inte var tillräckligt muskulös löstes problemet enkelt med ett vadinlägg.

Det var från 1600-talets mitt som herrmodet blommade ut i sin mest iögonfallande form. Allt efter franskt mönster. Ord som brukar användas för att beskriva modedräkten är utstuderad och påfågelsliknande. Kläderna kompletterades med allt från prydnadsknippen av guld-, silver- och sidenband, broderade handskar, muffar, sporrar och skorosor dekorerade med spetsar och smycken till värjfästen. Tillsammans med arkitektur och inredningskonst bildades en samstämmig helhet som är utmärkande för stilperiodens representativa och ceremoniella karaktär.

1600-TALETS KVINNLIGA MODE var också rikt dekorerat, även om det är 1700-talet som främst förknippas med kvinnlig elegans. Precis som under 1600-talet var Frankrike den stora modenationen på 1700-talet. Modet introducerades vid hovet i Paris och spreds vidare över Europa, under seklets senare del via nyheten modetidningen. Runt 1700-talets mitt var Madame de Pompadour (1721–64) den stora modedrottningen, medan Marie-Antoinette (1755–93) tog över under århundradets senare del.

Marie Antoinettes modeskapare Rose Bertin (1747–1813) fick enorm