Från skrytmöbel och laddad symbol till inredningsdetalj där komforten är viktigast. Erik Bilén tar oss med på sängens historia och berättar om himmelssängar, dekorerade skåp och dagbäddar, något som både 1900-talsmodernisterna, 1700-talets överklass och faktiskt redan de gamla grekerna uppskattade.
Av ERIK BILÉN Foto ALEXIS DAFLOS, JENS MOHR, THOMAS GARNIER, RESPEKTIVE AUKTIONSHUS
Sängen har genom historien haft stor betydelse – och för mer än att sova sött i. På 1600-talet fungerade den som statusmarkör och den så kallade paradsängen placerades i de allra mest påkostade rummen. Förr hade den förstås också en viktig symbolisk laddning i vigseltraditionen, när brudparet efter bröllopet följdes raka vägen in till sängkammaren.
Sängmodellerna som kom på 1500-, 1600- och 1700-talen har hängt med genom åren och älskas fortfarande av många. Från Josef Frank (1885–1967), som tog stolpsängen från 1500-talet till heders igen, till vår tids inredare som gärna blickar tillbaka på barockens och rokokons inbjudande himmelssängar av fransk modell.
DET VAR PÅ 1600-TALET, i samband med den praktälskande barocken, som himmelssängen fick sin första storhetsperiod. I de kungliga slotten ingick sängen som en del i det strikta hovceremonielet. Mönstret styrdes från Versailles, där solkungen Ludvig XIV:s (1638–1715) sänggående och framför allt uppstigande var ett utdraget skådespel med sängen i fokus.
Barocksängen kläddes med de mest påkostade tyger. Enligt bevarade köpehandlingar betalades hisnande belopp och sänggardinernas kvalitet framhävdes genom att de fick hänga fritt. De kunde också draperas på de mest avancerade vis där sängen förvandlades till en tygbakelse och stommen närmast försvann under alla lager.
Den franska barockförebilden var något som Gustav III (1746–92) tog starkt intryck av under 1700-talet. I paradsängkammaren höll kungen på franskt vis en grand lever, ett slags morgonmöte där ämbetsmän rapporterade om viktiga händelser samtidigt som adelsmän konkurrerade om att överräcka allt från skjorta till skor till honom.
UTDRAGSSÄNGEN var en populär modell i Sverige under nyklassicismen. Den dras ut på längden och har i regel en hög huvudgavel med klassicerande ornamentering. Typen behöll sin popularitet under hela 1800-talet och målades vanligen i grått, grönt och blått, men även i en brunröd färg i syfte att efterlikna exklusiv mahogny. Utdragssängen med motiv från antiken fick ett högsta bud på 7 000 kr (5 000) på Stockholms Auktionsv
