Hans livsverk är en fascinerande resa – från måleri inspirerat av de gamla mästarna till sjukdomstidens upplösta bilder i lätta färger. Ernst Josephson är högaktuell med en stor utställning på Waldemarsudde.
Av CHRISTINA LINDEROTH-OLSON Foto: PRINS EUGENS WALDEMARSUDDE, GÖTEBORGS KONSTMUSEUM, NATIONALMUSEUM, RESPEKTIVE AUKTIONSHUS, TT
Konsten, att skapa, var det viktigaste för Ernst Josephson. Under sitt 55-åriga liv upplevde han många motgångar och arbetet blev ofta räddningen under kriserna. Till sin mor skrev han som ung: ”Ingenting vittnar så om Guds storhet och tillvaro, som att han skapat en varelse som själv kan skapa.”
Den mångsidigt begåvade Ernst växte upp i en borgerlig judisk familj i Stockholm. Modern Gustava var en kraftfull kvinna som, liksom de tre äldre systrarna, stod honom nära. Den vekare fadern Semmy var grosshandlare, något av en drömmare som gick bort efter en trafikolycka när sonen bara var tio år. Familjen betydde mycket och Ernst Josephson tillbringade gärna somrarna med sin mamma och sina systrar i Stockholms skärgård. Där målade han också några fina porträtt av sina närstående.
– Flera i släkten hade koppling till musik. Ernst Josephson själv tolkade Bellman och hade en fin sångröst. Han komponerade också några pianostycken. Musiken återkommer i hans konst, i till exempel David och Saul, Näcken och Strömkarlen, säger Karin Sidén, museichef på Prins Eugens Waldemarsudde.
DET BLEV FLERA utlandsvistelser. Efter några år på Konstakademien fortsatte studierna 1874 för den franske konstnären Jean-Léon Gérôme vid École des Beaux-Arts i Paris. De gamla mästarna på Louvren, som Rembrandt, Rubens och Frans Hals beundrades storligen av Josephson som studerade deras sätt att hantera färg och ljus.
Rembrandt satte han så högt att Strindberg kallade honom för ”Rembrandtsonen” och redan i 20-årsåldern slog Ernst fast att han skulle bli ”Sveriges Rembrandt eller dö”.
– Ernst Josephson hade ett speciellt förhållande till tradition och förnyelse. Försökte verkligen förstå hur Rembrandt skildrade ljus och experimenterade sedan med det koloristiska och färgen. Så la han till ett eget expressivt uttryck, säger Karin Sidén.
1874 visades impressionisternas första utställning i
