Med sinne för färg och form och stor kärlek till antikviteter har TORBJÖRN BERGSTRÖM och EMIL ANDERSSON skapat ett besjälat sommarhem. Korsvirkesgården från 1800-talet är deras vilsamma oas.
Av ERIK BILÉN Foto LINA ROOS
När vi kliver in genom porten till Skånelängan möts vi av en välbevarad 1800-talsmiljö med kringbyggd gårdsform och stensatt gårdsplan. Framför boningshuset breder en kastanj ut sin grönskande krona och i rabatterna blommar gammaldags rosor och stockrosor. Detta är själva sinnebilden av en vilsam oas.
– Det var min mormor och morfar som hittade stället. När de flyttade in 1950 var det ett arrende, men 1976 köpte de loss gården. Morfar var en riktig storsamlare av den gamla skolan, vilket innebär mängder av objekt av samma slag. För honom var det äldre bruksföremål och allmogemöbler som gällde, och de fick gärna vara från trakten. Sättet han samlade på är ett uttryck för en annan tid, som kanske kan upplevas som något främmande för oss i dag, säger Emil.
PÅ DEN GAMLA GÅRDEN finns gott om utrymmen för den med stark samlargen. Undantaget, alltså den lilla stuga som har byggts på en gård för att trygga ålderdomen för en tidigare ägare, blev så fullt av morfaderns alla köp att det till slut omvandlades till ett museum.
– Även stallen var helt fulla, liksom huset. Lyckligtvis var allt välorganiserat, men det tog väldigt lång tid att gå igenom samlingarna när vi tog över. Vi behöll det som vi känner har en koppling till huset och som vi helt enkelt gillar. En sjättedel blev lagom, resten blev till en hel auktion, berättar Torbjörn och visar oss in i huset där en kopp kaffe väntar.
Vi slår oss ner vid ett rejält bord från 1800-talets mitt med skiva av komstasten. Stenen kommer från Komstad utanför Gärsnäs på Österlen och passar så klart extra bra i denna sydliga del av landet. I rummet står en lika imponerande sättugn, som är en typ av järnugn som är vanlig i d
