Palatsdrömmar i toscana

6 min läsning

Att köpa ett slitet 1600-talspalats i Toscana och inom ett år slå upp dörrarna till både hotell och restaurang låter snudd på omöjligt. Men inte om du frågar John Werich. Med antikviteter, konst och entusiasm har han gett Palazzo Tiglio nytt liv.

Av CAROLINE HOLMBOM WINERDAL Foto JOHN WERICH

Från salongen ser man in i det blå sovrummet med ett 1800-talsskrivbord från Siena med tillhörande stol. Tygerna till gardiner och möbler är handvävda i Florens.

Roliga saker, trångt och fullt med folk! Så minns John Werich barndomens hektiska auktioner på Vätterbygdens Auktionskammare i Jönköping där hans föräldrar var stamkunder. Han växte upp på en gård i Västergötland som ständigt fylldes med nya antikviteter. Huset från 1800-talet hade små och trånga rum, men med fina originaldetaljer bevarade. Under hela Johns uppväxt arbetade föräldrarna med att renovera, bygga till och bygga om huset, så att det till sist mer liknade en herrgårdsbyggnad från karolinertiden. John ärvde föräldrarnas intresse för antikviteter och för drygt 20 år sedan flyttade han till Florens för att bland annat studera konsthistoria. Planen var att stanna ett år, men John blev kvar i Italien.

– Det är extra roligt att ha ett antikintresse i Italien för här finns ett helt annat utbud och antikviteterna håller ofta väldigt hög kvalitet. Generellt är allting så mycket äldre och till skillnad mot i Sverige är det ingen stor sak om något är från 1600-talet, säger John.

EFTER ETT ANTAL ÅR I FLORENS började John leta efter en större lägenhet med plats för familj och vänner. Ganska snart insåg han och familjen att det var mer ekonomiskt att köpa en gård på landet än en lägenhet i stan och valet föll till slut på ett stenhus söder om Florens. Efter att ha använt stenhuset som sommarställe under några år flyttade John dit permanent.

– I samma veva köpte jag ett litet uthyrningshus i San Pancrazio, en liten by med ungefär 200 invånare och hänförande utsikt över kullar, vinfält och olivlundar, säger John och fortsätter:

– Men ungefär samtidigt stängde de den enda lanthandeln och det tyckte jag var väldigt tråkigt. Det måste ju finnas något i byn för att den ska leva.

JOHN BESLUTADE SIG FÖR ATT köpa lanthandeln och renovera den. Snart kunde den öppna igen och förutom lanthandel fungerar den också som kafé och vinbar med klassiska italienska aperitivo-kvällar. Precis bakom lanthandeln ligger ett stort 1600-talspalats med namnet Palazzo Tiglio. Det är bara en liten gård emellan och under renoveringen av lanthandeln kom det sig


Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar