– jag fick aldrig träffa hans vänner

Jag föddes 1950 i en liten stad där folk höll ögonen på varandra. Mina föräldrar var alltid uppmärksamma på vad man gjorde och inte gjorde. Eftersom jag var enda barnet var de mycket fokuserade på mig

När vi mår dåligt, plågas av ångest eller känner förtvivlan och sörjer vill vi kanske gärna trycka på knappen ”Inga känslor, tack!”. Faktum är att det är just det många av oss gör, ibland utan att för

L ivet har inte blivit som 46-årige Florent-Claude Labrouste hade önskat. Hans jobb är dödligt tråkigt, någon speciell hobby har han inte och flickvännen hyser han inga varma känslor för längre. Tillv

December smyger inte in, utan kommer med stora kliv, slänger av sig mössan och säger ”nu är det dags igen”. Mörkret ligger tätt utanför fönstret och frosten biter. Lite som en gammal filt som någon ha

Det är inte mycket som skvallrar om vad som väntar oss innanför porten till ett äldre hus i Stockholms innerstad. Men dörrarna slås upp till en fantastisk ateljé och bostad, ateljén är en kreativ verk

Jag var tolv när pappa föreslog att jag skulle lära mig karate. Jag kom hem från skolan en eftermiddag och hittade honom i hallen med ett flygblad i handen. Han höll ett litet tal om självförtroende o