● Ophelia Haanyama, 60, öppnar garderobsdörren i sin Södermalmslägenhet och tar fram ett par designerskor med skyhöga klackar. När hon hade fått sin hiv-diagnos köpte hon dem och en klänning i size zero på lyxvaruhuset Neiman Marcus i New York. Hon ville vara snygg på sin egen begravning.
– Butikspersonalen frågade om jag inte skulle prova skorna, men jag sa nej, jag ska bara ligga ner i dem. Då trodde de ju att jag var prostituerad, säger hon och skrattar.
Ophelia är full av humor, och allvar. Hon har levt med hiv i hela sitt vuxna liv.
– Viruset har format det som är jag. Jag vet inte hur det är att leva utan hiv, säger hon.
När Ophelia fick sitt hiv-besked var hon 22. Året var 1991 och diagnosen var lika med en dödsdom. Bromsmediciner saknades, hiv-skräcken var stor.
Ophelia fick viruset av samma man som krossade hennes hjärta, och som lämnade henne när hon var gravid i sjätte månaden med deras gemensamma barn.
– Jag hade haft sex med en enda person i mitt liv och det var han, säger hon.
Ophelia födde sitt första barn, en dotter, i Zambia där hon är uppväxt. Hon var en ung mamma och hennes föräldrar tyckte att hon behövde en gedigen utbildning. De skickade henne till London där hon studerade bank och finans. Under en semestervistelse hemma i Zambia träffade hon pappan till sin dotter igen. De återförenades i en kort romans.
– När jag kom tillbaka till London upptäckte jag att jag var gravid. Mina föräldrar ville inte längre betala studierna och jag hade ingenstans att bo.
Ophelia reste till sin syster som bodde i Sverige. På systerns initiativ sökte hon upp en mödravårdsmottagning. När Ophelia kom tillbaka för återbesök visades hon in i ett rum. Där väntade flera läkare, en av dem sa: ”Alla tester såg bra ut, utom ett. Du är hiv-positiv.”
– Jag visste inte vad det betydde förrän han sa att det är ett virus som leder till aids. Då tänkte jag på alla jag kände till hemma i Zambia som dött i en sjukdom som vi inte kallade aids då, men jag förstod genast att det var vad jag hade. Jag minns nästan ingenting från det besöket. Det var som om min kropp bara stängde av.
Ophelia gjorde en sen abort, omgiven av personal i rymddräktsliknande skyddskläder. Ingen kunde säga hur länge hon skulle leva, man gissade på två år. Det var en overklig ti
