Cool, kaxig och självständig – på sociala medier är Peg Parnevik den där tjejen som många vill vara. Privat kan hon fortfarande längta hem till mamma och pappa, bli omhändertagen och låta någon annan förklara hur tusan man hanterar livets alla vrid- och vändningar. Här berättar Peg öppenhjärtigt och sårbart om det starka bandet till systern Penny, uppväxten som kändisbarn, ätstörningen och att hitta sig själv.
AV ÅSA GÖRNERUP FOTO: JEZZICA SUNMO
● Peg Parneviks bara armar är täckta av svarta tatueringar och hon har ingen behå under det stentvättade blå linnet.
– Jag slutade ha det och never looked back. Aldrig igen! Det är inte najs. ”Free the tits!”
Pegs skratt är högt och smittande.
– Got it from my mama. Hon är likadan. Jag tror inte mamma har behå heller, att ha behå är ett fängelse.
Med en van handrörelse sveper hon undan det blonda hårsvallet, också det ett arv från mamma Mia.
Innan vi ses på skivbolagets kontor har Peg fått extra energi efter att ha poddat på engelska med komikern Al Pitcher.
– Jag känner att jag är väldigt annorlunda och lever ut en annan del av min personlighet på engelska. Jag blir kaxigare och mer utåtriktad.
– När jag pratar och sjunger på svenska blir jag mer sårbar och känslig. Det är något med att ha växt upp med svenskan, som är ett varmt hemmaspråk länkat till familj och kärlek. Sommar, farmor, farfar, mormor, morfar. Det blir närmare, lite skört.
Ända sedan Peg började med musik har hon velat ge sin familj en sång. När hon testade att göra en låt på svenska upptäckte hon att hon kunde uttrycka sig på ett annat sätt.
– Att göra en syster-låt på engelska är töntigt, men på svenska blev det självklart. ”Penny” blev så nostalgisk och fin, om att vara själsfränder och vänner fast man är syskon.
Att 2023 skulle bli Pegs bästa år någonsin hade hon ingen aning om i början av året. Hon skulle släppa musik på svenska och var både förväntansfull och nervös.
– Tänk om det går åt helvete, vad gör jag då? Många stunder har jag tänkt att jag skiter i att göra musik, jag vill inte vara offentlig. Det är alltid någon som tycker att man är sämst, bitter och kall eller vad det nu är. Man kan aldrig göra rätt. Sedan blev det ju bra. Det gick inte alls åt helvete, och jag fic
