Johanna levde bland droger och kriminalitet– jag klarade inte av ett vanligt liv

● Johanna Karlsson minns första gången hon tog amfetamin. Hon beskriver känslan: ”Shit, jag kommer aldrig att sluta med detta.”

– Jag mådde så bra. Jag tyckte inte att jag hade problem. Om jag fått chansen att göra om allt så hade jag tagit hjälp mycket tidigare. Men i mitt medvetande fanns inte det alternativet då.

Som barn älskade Johanna idrott och ägnade sig åt handboll och fotboll. Senare började hon på idrottsgymnasium och spelade handboll på elitnivå. Men när hon var 21 gick hennes pappa bort i cancer. Då rasade allt.

– Pappa var den som stod mig allra närmast. Han var den som gick med mig till skolan när jag var liten, han var min fotbollstränare och den som stöttade mig i livet. Jag behövde mycket kärlek som barn. Han förstod det. När pappa dog tappade jag fotfästet … Jag kunde inte hantera sorgen, så jag flydde in i missbruk och kriminalitet. När man känner så mycket sorg vill man inte ta på det, man vill bara ignorera känslan.

Johanna Karlsson konstaterar att hennes minnen från åren som följde är suddiga på grund av drogmissbruket.

– Jag har rökt cannabis i tio år och tagit allt möjligt annat. Jag försökte jobba ett tag, men jag klarade inte av ett vanligt liv. Efter att min pappa dog tog min ena syrra hans roll. Hon har alltid funnits där för mig.

Som 20-åring blev Johanna Karlsson mamma till en son. Hon berättar att hon fick vardagen att fungera trots missbruket. Varje dag hämtade hon sonen i förskolan, utan att någon misstänkte att hon tog droger.

– Jag såg inte mig själv som en tung missbrukare, jag använde ju inte sprutor. Men jag minns ett tillfälle när jag tänkte: ”Det här går inte längre, Johanna.” Då höll jag faktiskt på att bli av med min lägenhet. Runt den tiden dog dessutom min fostersyrra.

Johanna lutar sig tillbaka och berättar om händelsen som till slut fick henne att inse att hon inte kunde fortsätta med drogerna.

– Jag och min kille hade snott en bil. Vi åkte fast och jag blev inslängd i p