Hon bråkade på jobbet och i relation efter relation. När allt till slut rasade valde radioprofilen Klara Doktorow att söka hjälp. Känslorna konsumerade henne. I dag har Klara äntligen hittat ett sätt att tillåta sig vara arg utan att det tar över hela livet.
● Det kom att ta några år för radioprofilen Klara Doktorow att inse att man inte är sina känslor. Man har dem, och man kan välja hur man agerar på dem.
– Tidigare var jag mer i mina känslor och lät dem ta över. Hade jag haft ett bråk och var arg och ledsen så kunde det flyta in i vardagen i övrigt. Känslorna konsumerade mig, vilket inte var bra för någon aspekt av mitt liv.
Ja, Klara har alltid haft humör, och länge tänkte hon att det var henne det var fel på.
– Jag var också ihop med lugna män med ett jämnt humör, alltså min raka motsats, vilket innebar att jag blev ”bråk-pajasen” i relationen. Så fort jag höjde rösten kunde jag få höra att ”måste du alltid bråka”, fast jag tyckte att vi hade en diskussion. Men det här bröt ner min självkänsla, och blev lite som en självuppfyllande profetia.
Du tog på dig rollen som den bråkiga?
– Ja, och den rollen är svår att kliva ur. Jag la ganska mycket tid och pengar på KBT och anger management, men hur många tekniker jag än lärde mig var det inget som riktigt fungerade.
När hennes förra förhållande tog slut var det som fritt fall för Klara, vilket fick henne att söka hjälp hos en kurator, där hon började prata om saker långt tillbaka i tiden.
– Kuratorn kom fram till att jag behövde utredas för PTSD, vilket jag hade fått i unga år men aldrig behandlats för. Det gjorde att mina känslor lätt triggades, framför allt ilska, som är en form av försvar. Sedan träffade jag min nuvarande man Kjell, och vi har hjälpt varandra på många sätt.
Hon säger att även Kjell är en känslomänniska, och att det är lättare när man har en partner som också har humör.
– Då finns det en förståelse för att man kan brinna av ibland. Ja, vi kan vara oss själva med varandra och prata öppet om saker, även sådant vi kämpar med. Exempelvis har jag ett uselt morgonhumör, så vi har helt enkelt bestämt att inte vara i vägen för varandra på morgonen. En åker till jobbet tidigt och den andra tar barnen.
– Men även erfarenheter som kommer med åldern har hjälpt, som insikten om att allt inte handlar om mig.
