SARA THUNMARKER TELDE,
Välkommen!
● Livet går ut på bra och lyckliga relationer, resten är förpackning. Ja, så är det nog. Den där förpackningen kan se olika ut – grandios eller modest – oavsett så är det inget mer än ett skal. Eller ett skydd? Många omger sig med så mycket förpackning i form av emballage att de blir helt krocksäkra. Och de glömmer nog ofta att det är ett högt pris att betala för den typen av säkerhet. Dels upplever man aldrig något. Dels ingår det i det skyddande omslaget att man packas in, en och en, separerad från andra. Hög krocksäkerhet hänger då på ett ovälkommet sätt ihop med ensamhet.
Det motsatta, att släppa fasaden och stå där nära nog naken med hjärtat på ärmen, kostar på det med. Hur läskigt är det inte? Och samtidigt så oerhört härligt. Öppenheten och sårbarheten gör att man känner att man lever i enlighet med sitt autentiska jag. För detta krävs mod. För känslor, det hörs redan på ordet att de KÄNNS. Djupa öppna sår kan det bli, och hjärtat, ja, det får känna på kross. Ändå är det värt det. Livet går vidare. Tänk ändå hur många gånger du själv har borstat av dig och gått vidare efter livets hjärtesorg ...
Min svärmor är en klok kvinna; en av de saker hon upprepar med en dåres envishet är ”jag ska inte dö oanvänd”. Jag har gjort hennes talesätt till mitt. Vem vill leva sitt liv som en helt perfekt men obrukad Barbie, fortfarande i originalkartong? Det låter som ett tråkigt och andefattigt liv jag inte önskar någon. Riktigt gammal, nött och sliten i kanterna ämnar jag checka ut. Jag dör full av upplevt liv, tokrik på kärlek och med ett leende på läpparna. Arrivederci!
Och fram till dess: använd mig! Krama mig så att det känns. Det är till och med okej att du stökar till mitt liv någon gång. Drama är väl en både naturlig och oundviklig del av mänsklig interaktion?
Lite bergochdalbana är det allt i livet och kärleken. Och det kanske krävs, som en temperaturmätare; hur mår jag egentligen? Vad mår jag bra av? Vilken är min roll och plats i den här tillvaron?
Vad blir konklusionen av det här då? Kanske: Lev helhjärtat. Säg ja när du egentligen inte vågar. Sätt ord på dina känslor och kommunicera sen vad du vill. Älska dig själv och acceptera att du är värd kärlek och tillhörighet. Nåt sånt, va? ●
