Stridbar, självsäker och radikal. Men hon är också mörkrädd, galen i dejtingreality och blir lycklig av dyra Acne-väskor. Amie Bramme Sey, aktuell i ”Renees brygga”, berättar om varför hon just nu hellre arbetar med underhållning än med aktivism. Och om hur det var att växa upp med en ensamstående mamma som fick arbeta hårt för sina tre döttrar.
AV CHARLOTTA FLINKENBERG
● Gissningsvis har du hört hennes säkra stämma i poddar som ”Raseriet” och ”Amie & Fanna”, tillsammans med kusinen Fanna Ndow Norrby.
När vissa hade placerat in Amie Bramme Sey i ”aktivistfacket”, på grund av hennes ställningstagande i frågor som rör rasism och feminism, så överraskar hon med mer glammiga uppdrag som programledare för ”The bachelor”, sidekick i ”Idol” och att vara konferencier för Ellegalan.
– Nu jobbar jag bara med underhållning. Det är inte hållbart att enbart arbeta med aktivism. De flesta aktivister i Sverige blir utbrända, deprimerade, paranoida och utsätts för hot.
Har det även drabbat dig?
– Varken jag eller Fanna har varit särskilt utsatta. Men jag orkar inte fylla rollen som arg feminist längre. Världen är stressig, ångestframkallande och läskig. Som 20-åring gick jag i gång på debatt, men i dag vill jag inte ha tjafs och bråk.
Hur gick det till då du fick erbjudandet om att programleda ”Bachelor”?
– Det var så sjukt, för jag satt faktiskt och tittade på ”Bachelor” förra hösten när jag plötsligt fick ett sms om ifall jag ville jobba med det. Jag bara: ”Let’s go to Mexico!” Snacka om 100 procent rätt tajming. Många tror att jag haft en pinne i röven och inte kunnat tänka mig att göra reality-tv. För några år sedan hade jag kanske tvekat, men nu känner jag – let’s have fun! Jag är nyfiken på hur det är att jobba straight up med glädje och underhållning.
Jag uppfattar dig som väldigt trygg, både i din egen personlighet och mognad, men även i din kropp. Trots att du fortfarande är rätt ung. Har du aldrig varit osäker eller rädd? –
Det går i perioder. Så har det alltid varit för mig. Emellanåt känner jag mig snygg, trygg, jätteskön och alla runt mig är otroliga och jag njuter av livet. Sedan har jag perioder av raka motsatsen. När man jobbar i medierna som jag gör förstärks den jobbiga känslan.
På vilket sätt?
– Alltså, jag ser mig själv filmad i alla möjliga vinklar och tänker ”Hur
