Jane Oksanen brukade tänka ”det händer inte oss”. Men det gjorde det. När dottern Melina fick cancer vändes hela livet uppochned. Fem gånger var de nära att förlora henne. Nu berättar Jane hur livet ser ut i dag, fyra år senare, efter en bergochdalbana av känslor och händelser. – Vissa drömmar vi hade om livet fick förbli drömmar, men det öppnade upp för nya, säger Jane.
AV THÉRÈSE BILBY FOTO: KAJSA GÖRANSSON
● När Jane Oksanens dotter Melina var fyra år diagnosticerades hon med akut myeloisk leukemi (AML). En ovanlig, elakartad cancersjukdom som följdes av en rad komplikationer som höll på att kosta Melina livet.
Familjens trygga vardagspussel byttes ut mot en tillvaro på sjukhus, där lilla Melina var nära att dö fem gånger. Hon drabbades av hjärtstopp, hjärtsvikt, två hjärnblödningar, flera blodförgiftningar, leversvikt, gulsot och lunginflammation, men överlevde.
Trots att Melina hade alla odds emot sig mår både hon och mamma Jane i dag bra. För det mesta. Melina är hjärntrött, men har börjat andra klass och på fritiden går hon på truppgymnastik. Livet ser, nästan, ut som för andra 8-åringar.
– Hon är otroligt klok och kärleksfull, berättar Jane Oksanen.
För Jane har skrivandet fyllt en terapeutisk funktion. Hon behövde vädra sina känslor, för att gå vidare. Och orden hon präntade ner blev till slut en bok, ”Hur långt är nu?”. Där får läsaren följa familjen under den mest smärtsamma tiden i livet. Jane skildrar familjens kamp mot cancer, hur det är att hålla någon man älskar i handen när det är som mörkast, och den oväntade vänskap som uppstår mellan familjer som kämpar för sina sjuka barn.
– Det här är inte en handbok eller ett facit för andra som drabbats av cancer, men det jag berättar fick mig att ta mig vidare. Jag hoppas att andra kan finna tröst här mellan raderna.
Allt började med att Melina fick värk i benen. Jane trodde först att det var växtvärk. Men sedan kom blåmärken, hon blev orkeslös och tappade aptiten. När familjen sökte hjälp på vårdcentralen trodde de först att det handlade om barnmisshandel.
– Första läkaren som undersökte Melina hade ingen misstanke om leukemi och dumförklarade min rädsla och ifrågasatte vår familjesituation. Min lillebror bodde hos oss, och hon menade att man inte känner dem man har närmast fast man tror det.
I mitten av november 2019 krävde Jane en remiss til
