Sorgligt & läskigt– men det blir bra!
Januari är skilsmässornas tid. Många tar beslutet de kanske skjutit på i flera år. Den lyckliga skilsmässan är kanske en myt, men det går att separera värdigt och schyst. Och upptäcka att livet blir bättre. Vi har träffat ett par som inspirerar och terapeuten som råder till varsamhet.
AV LISA WALLSTRÖM FOTO: GUSTAV KAISER
RELATIONERSkilja sig lycklig, går det?
Frida och Lubbe var bästa vänner, men slutade ligga
Frida och Lubbe gled allt mer ifrån varandra. De avlöste varandra hemma, levde parallella liv. Till slut återstod bara skilsmässa, med ett gemensamt fokus: Det skulle bli bra för barnen.
● Ja, det finns lyckliga skilsmässor. Det kan exmakarna Frida och Lubbe Garell intyga. Trots att de har känt både ilska och sorg över sitt uppbrott var det ändå självklart att förbli vänner.
– Främst för barnens skull, men också för vår egen, säger Frida och Lubbe.
– Vi var gifta i tio år, säger Frida.
– Nej, bryter Lubbe in, vi var gifta i sju år, tillsammans i tio. Vi blev ju tillsammans 1999!
Han tittar lite roat på Frida som ser förvirrad ut.
– Jaha, ja, det stämmer ju. Jag brukar alltid säga att vi var gifta i tio år.
De tittar på varandra och brister ut i skratt.
– Men vi har varit skilda i elva år i alla fall, säger Frida.
Frida och Lubbe Garell hör till de där relativt ovanliga paren som fortfarande tycker väldigt mycket om varandra och har en bra och nära relation – trots att de är skilda. De umgås, käkar middagar ihop och åker på resor tillsammans där även deras nya respektive följer med.
De känns tillfreds i varandras sällskap, fyller i varandras meningar och skrattar mycket – fast de berättar om en av sina mest smärtsamma erfarenheter: sin skilsmässa.
Frida och Lubbe har känt varandra sedan 15-årsåldern. Eller i alla fall känt till varandra. De är lika gamla och umgicks i samma kompisgäng.
– Vi sågs på fester och så men var inte nära vänner, berättar de.
Men så en kväll stötte de på varandra när en jämnårig vän hade 25-årsfest. Plötsligt hände något.
– Kommer du ihåg vad jag hade på mig, frågar Frida.
– Röda läderbrallor!
Svaret från Lubbe kommer blixtsnabbt och han fortsätter:
– Jag minns att jag tyckte att det var konstigt att jag aldrig tidigare hade lagt märke till hur snygg du var, säger Lubbe.
– Samma här. Men det hände inget den kvällen. Det dröjde ett tag innan vi fick till det, säger Frida.
