Sofia Mård Ek trodde att hon hade stenkoll på läget. Men när hon akut las in på sjukhus med allvarliga symtom förändrades allt. Läkarna stod helt handfallna medan Sofia låg ensam i en sjukhussäng med tankar som snurrade – tänk om hon aldrig kommer att få se sina barn igen? I dag tar hon inget för givet.
ISABELLA LINDHOLM HARBRECHT FOTO: HANNA BOUVENG
● I sin nya kontorslokal i Nässjö har Sofia Mård Ek, 38, planerat och inrett de två rummen med omsorg. Det ena är det ”lugna” rummet medan det andra är det ”kreativa”. Det är nämligen mellan just lugn och kreativitet som Sofia har försökt balansera hela livet, något som har varit svårt eftersom det har präglats mer av kreativitet och fart än av lugn.
En resa som bland annat har inneburit en allvarlig sjukhusvistelse och två utmattningar.
– Jag är nog inte jättebra på att ta det lugnt, för jag tycker det mesta är så kul. Och det är nog det som blivit farligt för mig. Jag har bara kört på. I dag har jag omvärderat allt och hade inte velat vara utan mina erfarenheter eftersom de har puttat mig åt rätt håll. En ny riktning där jag fortfarande är elev, säger Sofia.
Den största och kanske viktigaste tankeställaren fick hon för sex år sedan, på sin 32-åriga födelsedag. Som nybliven tvåbarnsmamma mitt i livet är familjen just då på väg att flytta från Stockholm till Småland. Sofia och hennes man Johan ska gå på restaurang födelsedagen till ära, för att släppa tankarna på flytten för en stund. Då domnar Sofias arm plötsligt bort. Men hon blir inte särskilt orolig, mer än att hon känner sig lite konstig. Johan, däremot, tycker att de ska åka raka vägen till akuten.
– Jag sa nej. Vi kan ta det sen, tyckte jag, eftersom vi hade barnvakt för en gångs skull. Det var väldigt typiskt mig, säger Sofia och skrattar.
Men Johan står på sig och till slut åker de till sjukhuset. Och nu startar en svajig vårdresa. Sofia börjar sluddra, får dubbelseende och kraftig huvudvärk. Det visar sig att hon har åkt på en rejäl bihåleinflammation, och för stunden tycker läkarna att det förklarar alla hennes symtom.
Men det går knappt en vecka innan hon är tillbaka på akuten igen – denna gång i Falun.
– Då var vi på väg till Idre på skidsemester och mellanlandade hos mina föräldrar. Också väldigt typiskt mig – självklart skulle inte resan ställas in bara för att jag hade gått och blivit lite sjuk, tyckte jag.
N
