Singel, rik & lycklig
Supermodellen Emily Ratajkowski, 32, förkroppsligar det nya idealet: ensamstående, livsnjutande och mansbefriad. Och det är kanske härligt – givet att man är stenrik. Men för oss vanlisar är tanken på att vara ensamförsörjare knappast ”chic”.
AV KARIN NORDIN FOTO: SHUTTERSTOCK, INSTAGRAM, PRIVAT
NYA TRENDEN
● Under många år har den nykonservativa kärnfamiljstrenden brett ut sig i sociala medier, med hemkära influerare som ägnar sig mycket åt svampplockning, inredning och bakning. Författaren Anna Björklund berättade om hur hon och maken håller barnen från ipads, bakar bröd och handtvättar yllekläder.
Och traditionella family values, där familjebildning och giftermål betraktas som coolt, är fortfarande en hit på sociala medier.
Men inget är så snyggt just nu som den skilda, fria singelmamman. Supermodellen Emily Ratajkowski förkroppsligar trenden, poserande i bikini med en unge på höften, och bilden av den ensamstående mamman får ett annat skimmer – väsensskilt från fläktrökning och förortsdepp.
”I egenskap av någon som gifte sig vid 26, och har varit separerad i lite över ett år vid 32, måste jag säga att jag inte tror att det finns något bättre att göra”, säger Emily Ratajkowski i en Tiktok-video. ”Personligen tycker jag att det är chict att vara skild vid 30”, skriver hon som caption.
Modellen och skådisen Julia Fox, ensamstående mamma till en tvåårig son och Kanye Wests ex-flickvän, säger hon att hon är ”färdig med män” i en intervju med Elle, och berättar att hon uppfostrar sonen tillsammans med sina tjejkompisar.
Magdalena Petersson Mc Intyre, docent i etnologi, lyfter det faktum att det är en svår trend att leva upp till i praktiken.
– När en vacker och rik supermodell talar om sitt liv som skild framstår det lätt som chict. En singelmamma som inte får ekonomin att gå ihop och inte kan göra karriär på grund av brist på barnomsorg är något annat, det framstår inte lika lätt som attraktivt.
I romanen ”En dag i öknen” skildrar svenska författaren Anna Axfors moderskapet som en existentiell kris, och hemmet beskriver hon som ett ”lyxigt fängelse”. I en intervju med Sydsvenskan berättar hon om hur varannanveckastillvaron till slut blir en befrielse för henne.
– Första tiden efter separationen mådde jag så dåligt av att vara ensam, jag förstod inte hur jag skulle kunna leva utan en partner. Det kändes som om jag föll ner i ett
